In the dark PRS Vidomina & Medi

Gix hyschade.
"Ja vi vet redan. men hon måste vila och de hanhållna kommer att straffas." Han log när han var klar.
"Rion håll henne sällskap. jag behöver byta om.
"Wilhelm om någon kommer som vill skada henne hoppa ut genom fönstret med henne. " Han såg på honom och Wilhelm nickade.
"Det ska bli!"

Rion nickade. "Jag stannar hos henne.", sa han och svalde. "Tack, för att ni sett efter henne. Jag var orolig att vi förlorat henne för en sekund. Jag är glad att jag hade fel." Rion såg på Gix igen och satte sig ner på sängkanten för att greppa tag om Alices hand. "Sov, Alice. Jag stannar här hos dig. Vila du.", sa han och lågt och svalde igen.

Alice såg på Rion en stund innan hon somnade och Wilhelm såg på Rion och log lite och nickade.
"Det kommer att bli bättre. Hon kommer bara behöva att vila en stund sen är hon på benen igen. Det lovar jag dig." Han nickade för sig själv och reste sig upp.

"Det är skönt att höra. Tack för att du har sett efter henne när jag inte kunde. Jag.. gjorde mitt bästa.", sa Rion som faktiskt stridit mot en av vampyrerna från rådet. En av vampyrerna som velat ta bort Alice från sin post. "Jag vaktar henne nu. Tack igen. Alice är trygg nu. Hon behöver vilan."

Han nickade och såg på Rion.
"Jag kommer tillbaka. Ska bara fräscha upp mig. Om de kommer tillbaka kan jag ta henne ut och springa iväg. Solen är ju er fiende."

Rion nickade igen. "Tack, Wilhelm. Låt oss hoppas att det inte behöver komma till det." Han pustade ut och granskade Alice. "Vila, Alice. Jag vaktar dig. Ingen ska komma dig nära.", sa han lågt, osäker ifall hon hade hört på. "Du har redan varit med om så mycket..", suckade han.

Hon somnade kort efter och Wilhem länade rummet. Mira kom in och såg på henne.
"Rion jag har med mig mat till Alice. Blod till dig. Jag sätter ner det här." Hon såg på den sovande Alice med sorgsen blick.

"Är Leo med dig? Åh, säg inte att han är skadad? Vid attacken, jag vet inte var han tog vägen." Rion sträckte sig efter glaset som Mira serverat. Han var utsvulten efter blod och ny energi. "Tack, Mira. Jag behövde det. Alice med. Men hon vilar nu. Jag ser till att hon får i sig mat när hon vaknar till igen." Rion vilade blicken på Alice igen. "Är du okej, Mira?" Rion såg på Mira igen.

"Leo är okej han kommer snart." Hon log och såg på Rion med ett leende.
"Jag mår helt okej jag är bara skärrad." Hon satte ner brickan och slog sig ner.
"Vi kanske ska vara fler här så det inte blir farligt."

"Ja, stanna hos oss. Jag är säker på att Alice vill att vi alla är nära." Rion kramade hennes hand och kastade henne en blick men upptäckte att hon fortfarande sov.
Leo steg in i rummet. Han pustade också ut. "Alice! Är hon okej?", sa han när han upptäckte att hon fortfarande vilade och Rion nickade instämmande. "Hon vilar än. Låt oss inte väcka henne. Vi stannar nära henne ikväll. De som har försökt skada henne ska få betala stort för deras brott." Leo nickade och ställde sig vid fotändan av sängen.