De utvalda

Ethan nickade. "Överenskommet". Han började äta. Han mådde bra av lite mat då han inte ätit sedan de blev attackerade. "Hur smakar det?".

Eletha log och började äta, "Jättegott, du är duktig." log hon och gav honom en kyss på pannan som tack.

Ethan log. "Tack". Han hade snart ätit upp allt sitt. "Det satt fint...". Han tog upp Tristan i sin famn och gosade med honom.

"Jag diskar." sa Eletha för att hon ville inte att han skulle överanstränga sig dessutom hade han fixat frukosten.

"Visst" sa Ethan och kliade den spinnande Tristan. Han hade inte hållit på med honom på ett tag....
"Vi måste gå ut och se till hästarna sedan" mumlade han.

Eletha tog disken och värmde vatten innan hon dukade av och började diska. "Ja, och sedan gå över till din mor, se till Simon." sa Eletha mumlandes.

"Simon..." mumlade Ethan och släppte ner Tristan igen. "Han är inte skadad va?" frågade han oroligt och reste sig upp en aning för snabbt. Han sjönk snabbt ner igen.
"Du skulle ha lyssnat på mig...tagit Simon och stuckit".

Eletha ser misstroget på honom, vad trodde han om henne egentligen? Att hon skulle lämna deras son utan skydd?
"Nej, han är inte skadad." sa hon tydligt förtörnad och går ut med diskvattnet utan att svara på det sista.

"Eletha....". Han märkte att det var något. Han reste sig även fast det gjorde ont och gick ut efter henne. "Eletha...förlåt". Han skulle precis lägga armarna om henne då han istället kved till.
"Jag är bara orolig...:".

Eletha vände sig om och nickade, "Tror du inte jag var det? Tror du att du levat om jag inte gjort som jag gjort?" sa Eletha med blanka ögon, hon hatade att se honom ha ont, men också när han sa sådär som inne i köket.