We are the Harry Potter generation

åååhh blev så galet avundsjuk då :s Kommer ihåg att du skrev på KPwebben (tror det var du iaf, jag har räknat ut det på nåt sätt men minns inte hur, heheh) att du skulle dit, då hatade jag dig i några dagar. c: Hursomhelst, då visste jag inte att du var accioron xP

^ omg vem är du på kpwebben?

Fnitter C: Skrev en tråd som hette typ "153 dagar kvar!!!!!!!!!" och då skrev du typ att du skulle dit och åh, jag typ grät hela kvällen. c:

Haha kommer inte ihåg det! Men åååh, nej, vad jobbigt Förlåt ♥

I'm happy for you guys. Merlin vet hur mycket jag tänkte på er när galapremiären ägde rum, och hur många gånger jag försökte föreställa mig hur det kändes att vara där. Visserligen dog jag lite inombords (mycket, faktiskt), men man kunde inte undgå att vara glad för er skull; ni var en del av en historisk dag, omringade av fler magiska människor än vad man kan räkna upp med sina två händer. ♥

Ni anar inte vilken livlina det är för mig att ha träffat Rupert och fått krama honom. En stor, stor tröst, och en påminnelse om att även jag är lyckligt lottad. Jag har så mycket att vara tacksam för; det är inte varje dag man får en sådan otrolig chans som jag och mina vänner fick den 2 maj, 2011 (just det datumet också, åh). Jag skriver inte så ofta om mötet med honom eftersom jag är rädd för att verka skrytsam, men hallå där... sånt ska man banne mig få skryta om ibland. It was the best day of my life, damnit! Vid sidan av mina närmaste vänner delade jag ett ögonblick som jag aldrig, aldrig kommer att glömma. Jag kommer ihåg hur jag och ett annat fan som jag inte kände mötte varandras tårfyllda blickar och började krama om varandra samtidigt som vi bröt ut i ylande gråt. Glädjetårar rann den dagen och det i mängder, my friends. Vi var alla berörda av hans närhet, och det var en sådan otroligt fin upplevelse att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen när tanken snuddar vid minnena av den. Jo, till 2 maj, 2011, but I would need a time-turner for that...

HAHA alltså sen på facebook fick ju min status (exakt) 100 likes och alla bara "DÖÖÖÖÖR ORKAR INTE" och folk bara "OMG SÅG DIG PÅ LIVESTREAMEN JASSE!!!!" haha och jag bara damn yeaaah

No but really, så himla underbart egentligen och så jävla värt det. Och bilderna som sprids runt på internet på oss. ♥ Hahaha "Are you the Rupert is our king-girl?"

Första dagen i skolan kom asmånga fram och bara "ALLTSÅ KAN INTE FATTA ATT DU VAR DÄR, HELT SJUKT JU" och jag bara "Japp, har dessutom pratat med Rowling " och de bara "DON'T RUB IT INTO OUR FACES"

Kommer ihåg att en brud innan sa "Herregud ni kommer inte ens komma längst fram" sen så står man där mot kravallstaketet och får en autograf av Rupert och tänker "SUCCESS" HAHA


Isis Alexima Åh kära du! ♥ Ja det var underbart, det var det verkligen. De flesta hjälpte varandra; i kön kom det fram jättemånga och bara "OH nice tie!" eller när man skulle gå och köpa något så skrek någon "GO, GO, GRYFFINDOR!" ♥ Superfint. Och i toaletterna, när man stod framför speglarna kryllade det av HP-fans och man kunde bara börja prata helt random med någon. Det var så underbart och så fruktansvärt vackert. Däremot fanns det ju vissa otrevliga fans också, som bara klagade, trängde sig, knuffades och så vidare - men det finns ju en baksida med allt.

Du förtjänar att ha träffat Rupert. Verkligen. Och jag anar faktiskt att det är en livlina för dig. Det spelar ingen roll om det är en eller flera skådespelare man möter eller få chansen att träffa, självfallet är det stort för en när man ser någon som har varit ens barndom i verkliga livet. Det är helt självfallet i mina ögon. ♥

äh, du är förlåten

Oh my rowling.... Chilhoodlight, accioron och Isis Axelima... ♥ Om jag var ni hade ag absolut känt att... jag vet int vad. Jag känner mig så... jag vet ännu mindre vad. Men jag säger bara: ni föddes rätt år. Jag känner mig så himla... det var först för två år sedan jag faktiskt fastnade för böckerna och fandomen på riktigt. Och det känns hemskt, för jag har hunnit missa så jävla mycket. Och jag ville fara till London, men det tilläts ju inte av föräldrarna.
Men jag är ändå så glad samtidigt, att jag överhuvudtaget hittade rätt. Om jag inte gjort det hade jag förmodligen varit en helt annan person. Kanske inte haft så mycket alls att göra på dagarna. För seriöst, när jag kommer hem sätter jag mig direkt vid datorn, sätter på wrock, går in på en rollhemsida där man rollar hp releterade saker, går in på facebook och chattar med andra fans. Loggar in här och deviantart där jag lägger ut en del av mina hp bilder. Vad skulle jag ha gjort annars? Vet vet, jag kanske hade blivit en fjortis ;P

We are the harry potter generation ♥♥♥♥

http://www.youtube.com/watch?v=gWKEXvtsWRE

tittar på en massa klipp från LeakeyCon gud vad jag älskar HP-fandomen ♥ ♥♥♥♥♥♥

^ja alltså åh... det var några svenskar som hade rum bredvid evana Lynch... ♥ ingen av er eller?