prs yehet & kkaebsong

Med ett roat leende spridandes över läpparna ser Joshua på Zihao, granskar hur den äldre slukar i sig maten. Minst sagt hungrig.
"Jodå, den var okej." Säger Joshua och stoppar en minitomat i munnen, nej hela tallriken har han inte orkat äta. Artonåringen tar upp lite pasta med pesto med hjälp av sina chopsicks och höjer den framför den äldres mun. "Vill du smaka?"

Nästan förskräckt, vek Zihao undan från biten med pasta som Joshua höll upp framför honom.
”Jag gillar inte pasta, försöker du ha ihjäl mig eller?” Knotade han och såg tillgjort butter ut. Nittonåringen gillade det mesta, men pasta var någonting han aldrig gillat. Nudlar? Visst. Men pasta? Absolut inte. Der var mycket möjligt bara en fixidé, men men. ”Ät den där du istället, så kan vi beställa teet och chokladen och dra upp på rummet. Är väldigt exhalterad över att färga håret faktiskt.”

"Men jag är faktiskt redan mätt," muttrar Joshua och ställer sig upp, rusar till den äldres blöta lockar. "Hur kan man inte gilla pasta? Vilken underlig smak du har." Skämtar han och drar till sig sin jacka tillsammans med den lilla väskan. "Jag går och beställer te och choklad så länge." Joshua skuttar glatt till baren igen, för att sedan beställa deras önskemål. Nej, att vänta på servitrisen vill han inte.

Som den sanna knähunden han var, följde Zihao genast efter Joshua så hastigt han bara förmådde. Med putande läppar, lindade han armarna om den andre och började stöka till det mörka håret. Hämnd ljuva hämnd.
”Det är du som har en konstig smak, inte jag”, envisades nittonåringen och grävde ner ansiktet i den slanka nacken, började retsamt gnaga i den sköra huden. Han hade visserligen precis ätit, men lite nafsande hade aldrig skadar någon.

Joshua försöker att betala med ett rakt ansikte, men det är svårt när man har en nafsamde Zihao klängandes över honom.
"Jag har gudomlig smak," muttrar artonåringen skämtandes medan en rodnad stiger över kinderna. De får strax sina muggar med varma drycker. "Komsi komsi, nu ska vi färga ditt hår.. tänker mig att det regnar alldeles för mycket för att fixa nya kläder nu, eller vad tycker du?Kanske vi kan göra det imorgon.."

”Jag tänker i alla fall inte gå ut, vi fixar allt sånt imorgon istället”, mumlade Zihao som klängt sig fast vid Joshua som en blodigel. Bara för att de skulle ta sig från punkt A till punkt B betydde det inte att han tänkte sluta med sina små illdåd. ”Du pratar med mig som om jag vore ett litet barn ibland, vet du det?” Påpekade nittonåringen när de slutligen stod utanför dörren. ”Alltså det kanske är svårt att banka in i huvudet men jag är faktiskt äldre än dig..det är du som är en liten plutt.”

Förolämpat och med rynkade ögonbryn stirrar Joshua bak mot nittonåringen.
"Om du inte vill bli behandlad som ett litet barn, så får du sluta agera som ett," muttrar han retandes och lämnar en liten puss på Zihaos kind, ovetande om närheten. Han tvingar blicken mot dörren igen och låser upp. Där möts de med ett gulligt rum och en brinnande brasa. "Tillskillnad från dig beter jag mig moget, så det så."

Zihaos ögon mörkade och han bet lite hårdare i Joshuas nacke. Omogen? Jo, så var det nog egentligen, men det ville han inte acceptera - troligen eftersom han var just pinsamt barnslig för sin ålder.
”Vadå? Jag är inte omogen”, gnällde den äldre och lirkade sig loss. Försiktigt greppade han tag om de två muggarna och ställde ner dem på ett litet bord, snett framför brasan. Två fåtöljer, en stor säng, ett stort fönster som vätte ut mot Diagongränden..väldigt mysigt faktiskt. Men allt det där joppset hade nittonåringen inte tid med. ”Du ska få igen för det där.”

Joshua masserar surt sin nacke där Zihao bitit till, blänger skarpt på den äldre innan han vänder sig om. Han plockar upp alla hår produkter från den lilla påsen, och lägger sin väska bredvid.
"Igen för vad?" Frågar artonåringen med höjda ögonbryn. "Jag har ju inte gjort något."

”Du kallade mig precis för omogen”, utbrast Zihao och började knuffa Joshua mot sängen. ”Jag är inte omogen, bara en aning kanske”, fortsatte han med ett ondskefullt flin dansandes över de smala läpparna och puttade till den yngre i hopp om artbestämma han skulle falla ner mot madrassen. De hade ju haft ett samtal om styrka och muskler innan där artonåringen konstaterat att den äldre defintivt var starkare. Inte speciellt konstigt kanske, bara längden gav honom ju något slags extra övertag.