Rollspelare & Wolfy prs

Jason suckade lågt och försökte fokusera på spelet, men tänkte tillbaka på Leah hela tiden. Han reste sig upp och hittade några rullade joints, skulle känna igen sitt sätt att rulla oavsett vad. Han gick till spelrummet igen och började röka.

Istället för att åka hem snurrade hon runt i stan tills det var dags för hennes skift på jobbet. Hennes chef hade inte räknat med att hon skulle vara tillbaka så snabbt, men han ställde lyckligtvis inga onödiga frågor vilket passade Leah bra.

Ju mer han rökte, desto mindre tänkte han på Leah och det slutade upp med att han låg i soffan och tittade upp på taket medan han funderade på massa existentiella frågor.

Efter jobbet gick hon tillsammans med två andra tjejer ut och äta. Det var en trevlig omväxling i gott sällskap, så hon kände sig för stunden på bättre humör trots att det skulle förändras så fort hon tog avsked av de andra två för att åka hem igen.

Jason hade någonstans under tiden gått ut från spelrummet, träffat grabbarna och de alla bestämde sig för att gå ut och ha kul istället. Jason satt istället vid en bar med en läsk, ville inte röka på och bli full.

Under bilresan kände hon sig starkt illamående av maten, ansträngde sig för att inte stanna vid sidan av vägen för att kräkas. Då hon kört upp på infarten och stannat bilen, gick hon några varv runt det mörka huset för att andas in lite frisk luft.

Jason tog upp sin mobil och ringde upp Leah, inget han tänkte igenom särskilt mycket utan gick mestadels på instinkt. Han ville träffa henne, kanske det skulle ge honom tillbaka hans minnen.

Då mobilen ringde tog hon med en suck fram den, undrade vem det var som ville nå henne den här tiden på dygnet. Hon svarade inte då hon såg vem det var: hade för tillfället ingenting alls att säga till Jason.

Jason rynkade på pannan då hon inte svarade, blev av någon anledning otroligt orolig. Han prövade att ringa igen medan han gick mot utgången, hög eller inte. Han kunde bara inte släppa det, han behövde se till att hon mådde bra.

Till hennes lilla förvåning gav han sig inte utan ringde en gång till. Den här gången bestämde hon sig för att svara, bara för att stilla sin nyfikenhet och se vad han ville.
”Ja?” Hon rotade i sin handväska efter nycklarna så hon kunde låsa upp dörren.