Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona gick in på deras rum och gick och la sig. Hon orkade inte med något nu, och varför var Niel så konstig? Hade det hänt något? Suckande somnade hon strax.

Erin började gråta uppifrån. Motvilligt gick Niel upp.

Mona fick inte sova länge. Hon vaknade i tid med att höra Erin och Niels steg. Hon tog sig upp och gick in till Erin och tog upp henne. "Undrar vad det är med din far" mumlade hon till flickan och vaggade henne.

Niel kom in i rummet i lagom tid för att höra Mona. Han såg nollställt på hennes en stund och vände sig sedan om och rusade ut i vardagsrummet.

Mona kände hans närvaro och vände sig om precis i tid för att se Niel rusa ut. Hon tröstade klart Erin, matade henne lite innan hon la henne tillbaka i vaggan. Sedan gick hon ner och ställde sig framför Niel.
"Något är det Niel! Du kan väl prata med mig om det i alla fall än att bara ignorera mig!" bad hon.

Niel satt i soffan med huvudet lutat i händerna.

Mona spände blicken i Niel. "Säg något åtminstone! Vad har jag gjort för fel Niel?". Hennes ilska släppte genast sedan. "Snälla prata med mig, säg vad jag har gjort ifall du är sur...". Hon lät bedjande och sorgsen nu.

Niel tog ett djupt andetag och försökte börja prata. Inga ord kom. Bara tårar.

Mona såg förskräckt på honom och satte sig bredvid honom. "Niel" mumlade hon och torkade hans kind med sin hand. "Vad är det? Du kan berätta allt för mig...Vad har hänt?" undrade hon och kramade sedan om honom.

Niel skakade på huvudet och bet ihop hårt.