De utvalda

Ethan kramade om hennes hand och log lite i sömnen. Han sov ett tag till, det hann bli riktigt mörkt nu.
Han vaknade till ordentligt denna gång och satte sig långsamt upp.

Eletha satt halvt upp, ihopsjunken och sov djupt. Men hon behövde sova trots den obekväma ställningen.

Ethan log då han såg Eletha. "Det där ser obekvämt ut". Han la henne försiktigt ner och la täcket över henne och kysste hennes panna. Han reste sig sedan upp och gick sakta iväg till köket.

Eletha sov vidare och märkte inte ens att han försvann. Hon behövde vila liksom han och hade svårt att somna.

Ethan knäckte några ägg och började vispa ihop en omelett som frukost. Han nynnade tyst medan han gjorde detta och hällde upp lite mjölk Tristan.

Eletha vaknade och såg med förskräckelse att Ethan inte var där. Snabbt kommer hon på fötter, ignorerar yrseln och tar sig till köket. "Du ska vila." sa hon och såg på Ethan.

Ethan hade precis lagt upp maten på en tallrik då Eletha kom in. "Jag tänker inte vila hela tiden...". Han kom fram och gav henne en kram. "Och jag vill inte...". Hon tänkte väl inte tvinga honom?

Eletha nickar men rynkar på pannan, "Okej.....men har du ont, blir du trött lovar du att vila då?" sa hon och kramade löst om honom för att han inte skulle få ont.

"Jag lovar inget..." sa Ethan faktiskt och suckade. "Det gör ont hela tiden men jag tänker inte sitta och låta dig göra allt". Han satte sig ner på stolen. "Frukosten är färdig" log han.

"Okej." sa Eletha hon kunde inte tvinga honom, men hon skulle ha uppsikt över honom så han inte överansträngde sig. "Men du bär inte tunga saker eller böjer dig." sa hon allvarligt och satte sig sedan vid bordet.