@ Intresseklubben antecknar

HEJ! Hoppas ni mår bra! Jag har inte övergett er fast man kan tro det, utelivet i norr har stulit mitt hjärta totalt! ♥ ♥


Vintersäsongen har nu rundats av, fantastiska människor har lämnat var och varannan kväll och gästerna har avtagit. Fler timmar, mer ork och lediga kollegor har bidragit till mycket tid utomhus och väldigt lite tid till återhämtning/reflektion/egentid - men det gör inte supermycket. ÄR SÅ OTROLIGT KÄR I FRILUFTSLIVET HÄR UPPE ♥

Är lite vemodigt att vintern tar slut, och konstigt att veta att jobbet i sommar kommer vara LUGNT. Har senaste 2,5åren haft hög arbetsbelastning med högsäsong/för många gäster på för liten arbetsstyrka och har lite svårt att förstå att det är OKEJ att gå upp i lön (med kollektivavtalet) när arbetsbelastningen kommer minska markant under sommaren. Skulle jag ha valt att jobba på gamla arbetsplatsen där vi har +400 frukostgäster/morgon ??

Men det känns OTROLIGT BRA att vara på en arbetsplats i sommar som inte kommer vara kaosartad pga. överbokat/sommarfirare/festande semesterfirare. Och man bor PRECIS vid älven!! Förstå kvällarna på bryggorna med midnattssolen, all paddling, morgonbad och grillkvällar. Och myggbett såklart. Alla som jobbat här uppe tidigare år säger att man sover alldeles för lite pga. man är vaken halva nätterna och hänger i midnattssolen efter avslutade arbetspass.

DRÖMMEN HÖRRNI! DRÖMMEN! ♥

ps. jag kanske är lite kär också

Håller med om att presenter är sjukt svårt! Om man vill/orkar är det ju jättebra att göra något eget eller gå på loppmarknad.
En kompis fyllde år och det var svårt att komma på något. Men hon gillar ju vin, så hon ska få en vinluftare! Det är ju bra att ha, om man inte hinner/vill hälla upp det i en karaff.

Idag gjorde jag halkan! Gick och stressade upp mig över den hela veckan så är verkligen glad att det är över nu lol

Jag var på författarbesök på jobbet! För en gångs skull hade jag läst en bok av författaren vi bjudit in, så det var ju nice! Hon var himla mänsklig och rolig! Sen ville hon ha sällskap till pendeln för att slippa gå dit själv såhär på kvällen så vi gjorde sällskap när vi ändå skulle gå åt samma håll… och jag bara: jaha här går jag med en FÖRFATTARE som nyss signat min bok och det är helt normalt?? Försökte mest låta bli att flippa ur hahah. x)

men åh vad kul! särskilt att få se hennes mer mänskliga sida också, att hon (på nåt sätt, trots att hon är en känd (?) författare) också är en vanlig person

Jag skrev det här i Nimbustråden men vill uppdatera er med:
"Hejjjj vi börjar närma oss sista veckan man kan anmäla sig till Nimbus och biljetterna börjar gå åt, så påminner er nu om att om ni inte anmält er än så bör ni göra det nu innan det är för sent"

Jamen verkligen! Hon pratade på så det var inte stelt alls. Författare är tydligen ganska vanliga de också. ;P Mian Lodalen heter hon. Hon har bla skrivit en bok som heter Lisa och Lilly. En sann historia om den första starka kärleken mellan två tjejer år 1911. De tar livet av sig eftersom de är lesbiska och har ingen möjlighet att leva tillsammans så som tiden såg ut då. Sorglig bok såklart, men en viktig historia som behöver berättas!

igår när jag kom hem hade pojkvännrn varit hos mig och lämnat en sak och på samma gång hade han städat min lägenhet utan min vetskap ♥♥
har så mycket på jobbet att jag var jätte stressad över just att jag inte hunnit städa.. ♥

Jag har börjat inse att jag är vuxen på riktigt när min läkare är knappt ett år äldre, och prästen jag har terapi hos är nästan ett år yngre... Snacka om ålderskris, och att inte ha listat ut sitt liv än. Panik.

Kände samma när jag insåg att "slår jag igenom i fotboll nu är jag inte ens en talang längre", eller att jag skulle tycka jag vore en gammal fotbollsspelare. Det är kris, kris. *men Sveriges främsta löpare genom alla tider slog igenom när hon var 40+* lugnar jag mig själv med.