In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på henne och log svagt. Glad att se Adela på benen igen.
"Jag kan komma med." Hon såg på henne och såg sig om.
"Vem är det som attakerar egentligen? Palatset är väl så skyddat som det kan bli?"

"Det är inte människor, det är ett som är säkert. Det är någon vampyr." Adela nickade och lämnade Léon kvar med Valentina inne i rummet för att leda Alice därifrån. "Följ mig. Vi går till fängelsehålorna, det är det sista stället de kommer leta på. Om det är ens är dig de är ute efter.." De sista orden sa hon lägre. Hon var inte säker. Men det enda viktiga just nu var att skydda prästinnan. "Inte en lugn dag med dig.", mumlade hon lågt och rörde sig så snabbt och smidigt hon kunde genom korridoren till en port so skulle leda de neråt i byggnaden, till källaren. "Medan du var borta och saknades, Alice.. De var flera som diskuterade din rätta plats som prästinna i riket." Hon pausade. "De finns de som inte vill ha dig där.", tillade hon sedan och svalde för att fortsätta trappstegen ner.

"Jag ber om ursäkt Adela." Hon log svagt och började ta sig ner till fängelsehålorna och hon såg sig om.
"Nej här skulle ingen ta mig." Hon gick mot ett av cellerna och gick in. Hon såg sig om och slog sedan sönder fönstret över sig så solskenet lyste på henne.
"Nu kan jag skyddas bättre."

"Är det hit ni går för att hitta lösningen till era problem? Fängelsehålorna? Ärligt, Alice, jag trodde bättre om dig."
Det var Ivans röst. Han satt fastkedjad i väggen bara en bit från cellen där Alice klivit in i. Adela var snabb att rikta svärdets spets åt hans håll. "Håll din tunga innanför dina tänder, din orm!", fräste hon, men Ivan bara skrattade roat. "Du skrämmer inte mig Adela. Dessutom, det är inte mig du behöver oroa dig över, inte sant? De är däruppe." Han pekade med en fastkedjad hand upp mot taket. "Nå, har ni klurat ut vem det är som ligger bakom förräderiet då?", flinade han roat.

Hon såg mot Ivan och såg sedan bort. Hon darrade av hans närvaro men skakade på huvudet.
"Vem skulle det vara då? Du vet inte vem det är va?"

Adela gick närmare Ivan med svärdets spets mot hans strupe. "Vad får jag om jag berättar det jag vet?", sa Ivan, men Adela var snabb att avbryta hans ord. "Alice, svara honom inte, han lurar dig bara. Ivan vet ingenting!", sa hon och ryckte till då hon hörde hur något välte över golvet ovanför de. Det måste ha varit en hylla eller liknande. Det följdes av skrik och steg. Steg i flykt. "Åh, men jag vet mer än vad ni tror. Jag hörde ett och annat medan du arresterade mig, Adela." Adela skakade på huvudet så att det silvriga stråna flög i luften. "Nej, du ljuger!" Men Ivan bara skrattade igen. "Så, vad får jag om jag berättar, Alice?"

Hon såg på honom och bet sig i läppen men hon skakade på huvudet.
"Se din fru och ditt barn. Det är det du får." Hon såg på Adela.
"Inget annat än det kan du få." Hon muttrade.
"Så vem är det?"

Ivan fnös. det var inte tillräckligt. Han ville bli fri, fri från kedjorna och denna håla. "Det är inte värt det och dessutom, du kommer säkert träffa din fiende vilken sekund som helst.", sa han med ett flin. Detta triggade Adela så att hon gjorde ett utfall och skar med svärdets spets över Ivans bröstkorg. Han skrek till av smärta. "Den värdelösa..!", började han, men hejdade sig då han hörde stegen och skriken igen. De verkade närma sig.
Stegen fortsatte nerför trapporna till fängelsehålorna och Adela skyndade sig till Alices skydd. "Stanna där du är, Alice.", sa Adela otåligt och flämtade av ansträngning. Hon skulle göra allt i sin makt för att skydda henne.
"Ers höghet! Ers höghet! Du måste komma till tronsalen, där är du säker, Rion, Juniv och de andra väntar på dig där." Det var en från rådet. En vampyr med ett yngre utseende, kort brunt hår och en klar blick. "Kom nu, ers höghet!", sa han och stannade i trappan för att vinka åt sig Alice för att skynda sig.

Hon såg på mannen och tryckte sig mot väggen men skakade på huvudet.
"Jag är säker här. Där jag står så kan INGEN vampyr ta mig. Deras hand kommer att fatta eld och där av inte nå mig." Hon såg på mannen och lade huvudet på sne.
"vem ligger bakom detta?"

"Det är Juniv som har skickat mig, ers höghet.", sa mannen, klart frustrerad. Adela var skeptisk. Hur visste han var de varit någonstans? "Hur hittade du oss?", sa hon och sänkte svärdet en aning. Hon skulle komma till botten med det här. Mannen i fråga suckade högt. "Jag följde bara spåren av misslyckande." Adela rynkade pannan i oförståelse innan mannen snabbt tog ett stort hopp åt Adelas håll för att attackera henne. Adela fäktade med svärdet, men vampyren var snabb att undvika bladet. "Jag tänker inte längre tjäna en drottning som inte längre vill sitt bästa för sitt rike.", sa han och fräste högt. Adela fortsatte att hugga med svärdet efter mannen och lyckades träffa honom över hans arm, men han verkade inte plågad över detta utan fortsatte ge sig efter henne.