prs yehet & kkaebsong

Blicken skjuts direkt upp från mannens ögon till Zihao.
"Vad sa du?" Frågar Joshua och rynkar på ögonbryn, hade han just sagt det han trött? Även om Zihao mycket väl kan ha rätt, de kan göra någonting väldigt dumt. Men ändå. För att komma på andra tankar rör han på benen mot restaurangen. "Så.. vad vill du ha?"

”Någonting som inte är vegetariskt”, sade Zihao och rynkade lite på näsan. I princip vad som helst gick bra så länge det fanns någon typ av kött på tallriken. Grönsaker hade aldrig riktigt varit hans grej, även om de också kunde smaka väldigt bra såklart. ”Kanske en stek eller något, om de serverar sånt här”, föreslog han prövande och rynkade på ögonbrynen. Möjligen att han skulle kunna få en lövbiff, mer än så skulle det troligen inte bli på ett ställe som den läckande kitteln.

Joshua granskar menyn, även om han är hungrig vill han inte ha något alldeles för mycket.
"Okej.." mumlar han mest för sig själv. "Hej, en lövbiff och 3n pasta med pesto, tack." Ber artonåringen och trummar förstrött med fingrarna mot bordet i restaurangen.

Beställningen fick Zihao att rynka på näsan. Där kom det ja, lövbiffen. Han slog sig ner på en av de många stolarna och började väga på den, samtidigt som blicken nyfiket gled runt i rummet. Det hade varit så hemskt längesen nittonåringen besökt den läckande kitteln att han närainpå var fascinerad.
”Pasta med pesto? Kommer di verkligen stå dig på det hela natten?” Frågade han och vände de mörka ögonen mot Joshua.

Med ett lätt leende vänder Joshua blicken mot den äldre, hur många gånger har de haft den konversationen? Konversationen om mat.
"Klart jag kommer. Baren är ändå öppen hela tiden, så man kan ju gå ner och köpa mer om det skulle vara så." Svarar Joshua och rycker på axlarna. "Fortfaarande sugen på varm choklad?"

”Kommer säkert spy om jag äter något med choklad..tar mer än gärna en kopp te dock”, sade Zihao och lutade kinden mot handen, betraktade Joshua med en hungrig blick. Okej, han skulle defintivt råka ta ett felsteg under kvällen. Det skulle säkert knappt gå att hindra med tanke på hur tankarna virvlade omkring inne i huvudet på nittonåringen. ”Du kan väl ta en varmchoklad? Så kan jag åtminstone lukta på den och drömma om smaken.”

Joshua slår sig ner bredvid den äldre och hänger upp sin jacka på stolryggen.
"Jag tar gärna en kopp varmchoklad, men vi beställer en kopp te till dig då? Att ta med upp?" Frågar artonåringen när servitören kommer instigandes med deras tallrikar.
"Smaklig måltid!" Hälsar hon med ett varmt leende innan hon går tillbaka till köket. "Vill du får ta håret ikväll?"

Efter att ha halvt om halvt ätit den andre med blicken, vek de genomträngande ögonen snart bort och fästes istället på maten.
”Det blir jättebra, både teet och håret alltså”, mumlade Zihao och plockade upp lövbiffen med fingrarna. ”Hur fan kan man ens kalla det här för kött? Titta på det”, gnällde han och började vifta med köttstycket framför ansiktet på Joshua. Att nittonåringen var så pass kräsen var ju bara skrattretande.

Blicken vilar på Zihao i tystnad, innan Joshua vänder sin uppmärksamhet till pastan. Han tar några tuggor, kanske den äldre borde ha beställt själv.
"Gå och köp någon annat då." Påpekar artonåringen lätt. Nej, man ska vara glad för det man har. Det har Joshua lärt sig efter de där förskräckliga, hungriga nätterna på hotellet. "Det finns säkert något bättre, kollade inte så mycket på köttlistan."

”Äsch, det går säkert att äta”, muttrade Zihao och började tugga i sig köttbiten, utan något som helst bordsskick. Det tog inte någon längre tid innan han hunnit stoppa i sig varenda smula på tallriken, och på det även slickat det skinande ren. ”Okej, så det gick defintivt att äta även om köttet hade samma textur som en skosula”, konstaterade nittonåringen och slickade sig om fingrarna. ”Hur smakar din mat då? Bra?” Undrade han sedan och lutade sig bakåt mot stolsryggen.