Rollspelare & Wolfy prs

Jason tittade upp när han hörde Leahs röst och spände sina käkar. Han ville inte alls att hon skulle veta vad han hade ägnat sig åt.
”Jag trodde du var sjuk,” sade han bara och reste sig upp. Han gick till vasken och stod med ryggen mot henne, ville inte alls prata om hans kväll. Eller om något alls.

Jasons bemötande var inte alls vad hon hade förväntat sig. Innerst inne hade hon redan kopplat ihop pusselbitarna men hon ville inte tro att han skulle göra något sådant, oavsett om han hade minnesförlust eller inte.
”Jag kände mig bättre när jag vaknade,” svarade hon med en axelryckning, ”vem var den där tjejen?”

Jason svalde hårt och kliade sig i nacken, han svor lågt till och skakade lite på huvudet.
”En kompis bara.” Sade han kort och fuktade sina läppar.

”En kompis?” upprepade hon långsamt, kände hjärtat sjunka en aning. Det var en väldigt vacker kompis i såfall. ”Hur var din kväll igår då? Vad hittade du på?” fortsatte hon, tyckte inte om att han stod med ryggen vänd mot henne. Hon ville se honom.

Jason tittade ner och svalde hårt.
”Varför så nyfiken? Jag är inte din pojkvän.” Sade han och drog handen över ansiktet innan han vände sig om för att kolla på henne. ”Är det något? Jag har saker att göra.” Sade han.

Hon tog hans ord mycket hårdare än vad hon kanske borde, men Leah var säker på att en örfil inte skulle ha gjort lika ont. Han bekräftade hennes misstankar och till på köpet var han tydligen inte hennes pojkvän heller. Hon hade inte vetat var de stått men så här hade hon inte trott att de skulle sluta.
”Låt mig inte störa då.” Hon reste sig upp och gick därifrån, skyndade sig då hon ville snabbt ut.

Jason såg efter henne och svalde hårt, visste inte alls vad han skulle säga eller göra för att göra saken bättre. Han suckade lågt och drog handen över ansiktet. Han gick efter henne och tog hennes hand.
”Jag minns lite. Jag minns att jag älskade dig, hur du gjorde mig lycklig.” Sade han lågt.

Hon tittade upp i taket då han greppade tag om hennes hand men vände sig inte om. Älskade. Gjorde. Han skulle lika gärna kunna hälla salt i öppna sår, det skulle kanske till och med göra mindre ont.
”Det är väl bra.” Att han kom ihåg något smått skulle ha gjort henne glad om det inte vore för allt annat. Hon drog åt sig sin hand igen innan hon gick vidare mot sin bil.

Jason rynkade på pannan, hade trott att hon skulle bli glad över att han kommit ihåg något iallafall. Han skakade lite på huvudet.
"Lika bra att jag glömmer allt då." sade han och såg efter henne. Han gick in igen och gick till spelrummet istället, tänkte inte länge särskilt mycket tanke på det.

Hon skakade på huvudet åt hans logik och hoppade in i bilen. Givetvis var hon glad att han kommit ihåg något smått, men någon fest tänkte hon inte ordna till hans ära. Inte efter hans nattliga äventyr tillsammans med någon annan.