In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice fläktade sig svagt med solfjädern och log mot Valentina.
"Valentina slå er ner. Ni behöver inte få ont i fötterna." Hon visade en fåtölj och såg på henne med ett leende.
"Det är jag glad att öra. Jag kanske kan ta mig en tur till er räddare när jag är fisk nog." Hon log svagt och Mira stod i dörröppningen med två bägare i handen.
"Förfriskningar..." Visakde hon och Léon hämtade do, tackade och stängde dörren.
"Så nu har vi lite att prata om." Alice log mjukt.

Valentina rätade sig från bugningen och kramade osäkert sina händer innan hon gick till en av fåtöljerna i rummet och slog sig ner för att sedan rätta till kjoltyget så att det föll rätt över hennes ben. "Ja, ers höghet. Fråga vad ni vill. Jag.. Jag ska göra mitt bästa för att svara dig. På grund av hotet vill jag inte säga mer än vad jag kan.", sa hon och hoppades att Alice skulle förstå. Det var en pressande situation.

"Jag kommer att hålla er säker under er vistelse här och begära mina vakter att hjälpa er hem när ni ska. Det kommer att gå bra." Hon tog en klunk av vattnet och nickade.
"Så kan ni berätta vem som hotar mig?"

"Det är ju det, milady, jag menar, ers höghet.." Valentina flackade med blicken, osäker var hon skulle fästa den tills hon lät blicken tillslut vila på en tavla som hängde på en av väggarna. Tavlan porträtterade ett landskap. Det var vackert målat. ".. Jag är bara budbäraren. De som skickade mig.. de vet." Valentina svalde och slöt ögonen igen. Hon huttrade och lade armarna om sig av tanken att uppleva hotet igen. "Jag skulle inte ha kommit hit om jag inte förstod allvaret. Det är någon närmare än du tror."

Léon hade gjort upp en brasa och lade försiktigt en filt om Valentinas axlar och han såg oroad ut.
"Miss Valentina. Vet ni vem det är? Om du inte kan säga namnet så beskriv honom gärna."

Hon ryckte till när Léon placerade filten om Valerias axlar. "Åh. Tack. Du behövde inte..", sa hon lågt men kände hur det värmde skönt och det lugnade henne lite. "Ers höghet, prästinnan.. låt mig fråga dig.. har du fiender? Har du någon som vill dig illa? Jag uppmanar dig till att se dig om efter de du kallar vänner och lojala till dig." Hon fäste blicken på Alice och knöt nävarna igen när rädslan uppkommit ännu en gång.

"Men ni såg ut att frysa. Jag skulle må så dåligt om ni blev sjuk." Han ställde sig bakom Alice och såg ner.
"Jag har säkert mer fienden än vad jag tror. Men en av mina närmaste är inlåst under oss." Hon såg på henne.

"Vampyrlorden? Jag hörde att det var han som kidnappat dig, jag är så ledsen för det.", sa hon och sänkte blicken igen.
Det knackade på dörren och en av vakterna visade sig i dörröppningen. "Jag är ledsen av avbryta mötet, ers höghet. Men de har hittat en tjänare död. Knivhuggen i magen, ers höghet. Förövaren kan vara kvar i palatset, du måste skyddas.", sa vakten och såg med skräckblandad allvarlig blick mot Alice.
Valentina flämtade och höjde händerna över sin mun. "..De är här..!"

Hon nickade.
"Det stämmer." Hon hade tänkt säga något innan vakten kom in och hon reste sig och gick fram till Valentina.
"Lyssna på mig nu. Håll dig till Léon och han kommer att skydda dig." Hon såg på Léon som nickade.
"Jag vill att Adela kommer hit. Jag kan inte ta mig till henne."

"Alice! Alice...!" Det var Adelas röst. Hon hade skyndat sig så fort hon hört nyheten och störtat från sitt rum till Alices. "Ers höghet, du är säker, tack och lov." Adela stannade i dörröppningen och lutade sig mot dörrkarmen med sin ena arm för att hämta andan. Hennes andra arm var lindad i ett bandage efter såret från striden. "De attackerar palatset. Du måste gömma dig.", sa Adela och drog sitt svärd. "Var är Rion? Jag kan inte bära dig. Kan du följa efter mig?"