prs yehet & kkaebsong

"Äschdå," mumlar Joshua och trär den lurviga luvan över huvudet innan han slingrar sina armar om den äldre och börjar gå. " Ska vi gå till hotellet, fixa varm choklad och färga håret? Kanske fixa något och äta också.."

Det lät som en riktigt bra idé i Zihaos öron. Han nickade förstrött och pillade lite med Joshuas lurviga luva.
”Visst, det blir bra det”, mumlade han vände blicken framåt igen, rätade lite på ryggen. Nittonåringen hade verkligen världens sämsta hållning. Den var han tvungen att jobba på faktiskt, då han började se kutryggig ut nästan. Nej, det kunde faktiskt vänta tills han blev gammal. ”Jag är utsvulten igen, men det kanske inte kommer som en överraskning direkt.”

Med en nick rör Joshua på sina ben mot läckande kitteln.
""Vad är du sugen på? Vi kan köpa med oss in." Påpekar han, hör hur påsken börjar mullra och åskan skrika, mysigt. Jo, just nu har han stor lust att mysa ner sig hos Zihao med choklad och mat.

”Jag vet inte riktigt, det skulle ju sitta fint med kött för min del, men du äter ju inte det längre”, sade han och sneglade mot Joshua, höll upp dörren in till värdshuset. När åskan sedan började mullra någonstans långt borta, ryckte Zihao till. Händerna flög med ens upp över huvudet och nittonåringen hukade sig lätt ner. Ja, han var väldigt rädd för åskan. Det hade han faktiskt alltid varit, då det dånade så förbaskat högt och blixtrade och regnade och usch.

Joshua sätter sig ner vid Zihao, tar försiktigt tag om hans händer och kramar om dem.
"Kom, du är ner skyddad inomhus," viskar han och kliver in i det mysiga, välkomnande hotellet. "Det finns säkert både och."

Zihao lät sig föras in i värmen av Joshua. Jo, det var defintivt bättre att vistas inomhus än ungdomshus när åskan gick. När dörren göed igen bakom den, lirkade han loss händerna från den andres grepp och drog dem genom det våta håret några gånger.
”Hoppas det, vill du ha ett eget rum eller är det okej om vi delar? Glömde att fråga det förut”, mumlade han sedan och sneglade mot artonåringen. Tänk om Joshua inte ville dela rum med honom? Däremot hade de ju gjort det natten innan, då frågan kanske bara var extremt dum.

Blicken vilar på den äldre i tystnad medan fingrarna trummar med fingrarna mot katedern till disken.
"Vi kan väl dela?' Frågar han med blicken fäst på sina fingrar. Kanske det är bäst att ha varsitt rum, att inte vara alldeles för nära varandra. Men men.. Joshua vill det. "Vill du ta med mat upp?"

”Vad tycker du? Det spelar ingen roll för mig faktiskt”, sade Zihao och ryckte på axlarna. Han lät de mörka ögonen glida omkring i rummet, över de mörka träslagen och vidare mot trappan. Det var så länge sedan han varit här och då hade de endast passerat igenom. Föräldrarna var alldeles för snobbiga för att kunna bo på ett värdshus. Så pass snorkiga att de tog in på mugglarhotell istället, varför nu det var bättre. Nittonåringen tyckte att atmosfären inne på den läckande kitteln var både hemtrevlig och mysig på samma gång. Vem brydde sig om att drt såg lite slitet ut egentligen?

Joshua rynkar lätt på ögonbrynen, vad vill han egentligen?
"Kan vi få ett rum för två?" Frågar han mannen i kassan som vänligt ler mot dem.
"Absolut," säger han och viftar lite med staven så att en nyckel kommer flygandes. "Frukost finns åtta till halv elva, baren är öppen dygnet runt och roomservice nummer finns i rummet." Artonåringen tar emot nyckeln.
"Tack så mycket."

Nittonåringen följde nyckeln med blicken, fram tills dess att Joshua fångade upp den med en ledig hand.
”Jag svär på att vi kommer råka göra någonting dumt”, sade Zihao tyst för sig själv. Den föregående natten hade han ju försökt kyssa den yngre, vilket inte fick hända igen. Det hade ju artonåringen varit mycket tydlig med. Hur många gånger hade han inte stött bort den svarthårige klumpedunsen vid det laget? Åtminstone två gånger, kanske tre? Han hade tappat räkningen.