De utvalda

Ethan la armarna om henne och drog henne intill sig trots att han inte skulle ha något mot såren. "Jag älskar dig Eletha...jag äskar dig så mycket att om du försvann så skulle jag inte vilja leva längre....Och du är vacker, du har en vacker insida".

"Säg inte så..." började Eletha men hon kunde inte hålla sig mer och sakta började tårarna rinna längst hennes kinder. Han älskade henne verkligen, hon gömde sitt ansikte då hon skämdes för att gråta och försökte stoppa det hela, "Förlåt." mumlade hon fram.

Ethan lät henne gråta, han höll bara om henne och hyschade henne svagt. "Det gör inget" sa han och kysste hennes kind. "Du får gråta...Du har ont... " mumlade han. Egentligen kämpade han själv för att inte gråta eller annat, han brukade inte göra det över smärtor....

"Det är inte därför." säger hon och tvingar sig själv att sluta gråta. "Det är.....jag vet inte allt. Att du ändå älskar mig, att någon gör det....att." hon bara skakade på huvudet men stönade lätt du smärtan och yrseln gjorde sig påmind.

Ethan log mjukt. "Såklart någon älskar dig Eletha...vår sån älskar dig, min familjs älskar dig...din familj älskar, dig och jag". Han drog henne mot sig. "Kom här.." mumlade han och kysste henne.

Eletha besvarar kyssen men drar sig sedan undan, "Du borde inte, du är skadad." sa hon och försökte le genom sitt tårdränkta ansikte.
"Vill du ha något?" säger hon mjukt och sätter sig upp och ignorerar den alltmer påtagliga yrseln.

Ethan nickade. "Ja, jag vill ha dig här, hos mig" sa han och log lite. Han ville bara ha henne, han var varken hungrig eller trött. Han hade bara ont. "Lämna mig inte ensam" mumlade han.

"Okej." sa Eletha som mer än gärna la sig åter ner i sängen då hennes huvud snurrade mer än någonsin. "Har du hemskt ont?" frågar hon mjukt.

Ethan suckade nöjt ut och kysste hennes hjässa. "Hemskt och hemskt...men det gör ont för varje rörelse jag gör...för varje andetag bara för att det är i bröstkorgen" suckade han och blundade.

Eletha nickade, "Försök att sova, det blir bättre då." sa hon mjukt och önskade att hon kunde ta hans smärta, men det kunde hon inte.