Förändrad värld Lupple & Medi

Han hade värmefilten mellan sig och han log.
"Du ska inte vilja ta ett bad? Du är supersvettig." Retades han och smekte henne över håret.
"Kanske blir skönt eller vill du gå en omgång till? Kanske gå längre?"


"Jag skulle vilja ha en klänning. En som passar mig."

Hon såg försiktigt på honom med skamsen blick. "jag förtjänar inte sånt." Viskade hon för att sedan se lite förvirrat på honom. "Gå längre? Hur?" Frågade hon oroligt.

Rafael log mjukt. "Det ordnar vi " log han.

"Det är klart du förtjänar. Du kanske inte visste att vinden inte var välkomen för dig.." Sa ahan och lade henne på sängen igen.
"Vågar du?" Frågade han och tog en stor kudde.
"För om du inte vill så gör vi inte det."

Hon såg ut och såg sedan ner.
"Men vad har hänt? Varför får jag inte vara med Aurora?"

Hon nickade sakta. Det lät...som om han hjälpte henne. Hon kunde inte förstå varför. "Jag vet inte." Fnissade hon ärligt. "Vad är det?" Undrade hon och lekte lite med hans hår.

Han såg på henne med en mjuk blick. "Aurora har. .. hittat på lite tokiga saker. Och jag vill att du finner dig själv." Sa han mjukt. Det lät ju snällt men ändå kunde hon förstå allvaret.

Han lade ner kudden och lade sedan ner henne. Hennes sköte kom upp och han log.
"Åh du kommer få se." Sa han och smekte hennes lår innan han särade på hennes ben.

"Kommer hon straffas?" Frågade hon och såg på sina ben.
"Lika hårt som jag blev?"

Hon såg förvirrat på sina ben och sedan på honom. "Kommer du förlåta mig?" Viskade hon oroligt.

Rafael log mjukt och skakade på huvudet. "Nej självklart inte. Vi anser att våldsamma straff är hm..onödiga." sa han ärligt.

Han log och smekte he3nnes lår och nickade.
"Jag är inte arg men ett litet straff måste du få. Olydiga flickor måste straffas. Men du kommer inte bli lika hårt straffad som du blivit." Han sänkte huvudet och började slicka henne.


Hon såg på honom.
"Men du piskade mig, bet mig och..." Hon såg sedan ner.

Aurora såg på honom med en liten ledsen blick men den förändrades till en blick av lust när han började igen.

Rafael suckade tyst, hon mindes det. Hur skulle han förklara? "Om Allan tagit hela ditt straff hade det inte funnits något att rädda." Sa han ärligt.

Han retade henne och smekte hennes bröst medan han jobbade. Sedan så förflyttade han sig och log.
"Ska bara skölja ur munnen." Viskade han och dog lite vatten och spottade sedan ur det och log.
"Redo?" Viskade han i hennes öra.

Hon såg på honom och kände på sin hals. Nickade sedan tyst och såg sedan ut.
"Han får aldrig röra mig igen."

Hon såg på honom. Kände sig sådär omtöcknad igen och hon visste inte för vad men hon nickade mot honom.


Rafael nickade sakta. Han kunde inte ge henne något löfte. Men han kunde försöka göra henne trygg. "Jag ska göra allt i min makt för att skydda dig." Viskade han mjukt.