prs yehet & kkaebsong

Dumt blinkar Joshua mot den äldre, låter blicken glida mellan de två färgerna och tillbaks upp mot Zihaos mörka ögon.
"Hur många färger på håret vill du ha?" Utbrister han roat, osäker på om den andre menar till sig själv, eller den yngre. "Eller menar du att du vill att jag ska ha dem? Skulle aldrig kunna se bra ut i det."

Med ögonen fästa på Joshua, kunde Zihao inte hålla sig från att frusta till. Han skakade på huvudet och ställde tillbaka färgerna på hyllan och böjde sig sedan mot den yngre, nöp tag i de puffiga kinderna.
”Jag driver med dig, dumbom”, skrattade han och log roat. ”Däremot skulle du ju passa bra i alla hårfärger, men kör på blont du”, försäkrade nittonåringen och rätade på sig igen. Nej, han själv skulle aldrig ha valt neon rosa eller grönt. Åtminstone inte nu när rött var ett alternativ.

Joshua följer de olika färgerna med blicken när Zihao ställer tillbaka dem. Med en liten snilleblixt sträcker han sig efter den ljusrosa färgen och lägger ner den i korgen.
"Jag kan ju hålla mina alternativ öppna.." mumlar artonåringen med ett litet leende, rosa är fint. Rosa är gulligt. Han blänger mot Zihao, försäkrar honom att om han skrattar, kommer han att ångra det. "Man kan ju lägga färg på blekt hår.."

”Du får göra precis som du vill..men om du nu färgar det ljusrosa finns det en liten risk att jag äter upp dig”, varnade Zihao och slängde armarna om den betydligt kortare gestalten. ”Slår vad om att du skulle smaka väldigt gott faktiskt, ta det som en komplimang”, sade han därefter och sneglade maniskt på den mjuka huden utmed Joshuas hals. Nej, bort, fy. Han slöt ögonlocken med en liten grimas och lirkade sig loss. Läpparna kunde knappt hålla sig i styr och det började verkligen bli ett problem.

Artonåringen piper tyst till när Zihao slänger sig över honom, den andres ord får honom att rodna likt hysteriskt.
"Kanske blir lika söt som sockervadd.. Men du kommer inte få en endaste tugga." Retas Joshua och knäpper med fingrarna mot nittonåringen innan han börjar ta med honom till kassan. "Nu ska vi betala, vill du sova på läckande kitteln?"

Även om Zihao inte vågade sig på att vara speciellt nära Joshua, höll han sig fortfarande extremt tätt intill den yngre.
”Ja, det blir väl trevligt. Det kan jag bjuda på, så kan jag göra mig av med dessa skramlande galleoner”, sade han med rynkade ögonbryn och strack några mynt i handen på artonåringen. ”Jag köper gärna allt det här också, antar att det inte kan kosta mer än några galleoner?” Eller? Han hade som sagt ingen koll på alla dessa skönhetsprodukter.

"Men Zihao, jag kan betala," gnäller Joshua och betalar de olika produkterna och lägger de i en liten påse. "Du vet, mamma ville bjuda dig också det går inte om du bestämmer dig för att betala allt." Säger artonåringen och kramar om den äldre, för att sedan gå ut i regnet.

”Gud vad du är jobbig”, klagade nittonåringen och följde efter Joshua ut från butiken. Usch, han hatade att var ute när det regnade. ”Nåja, kan jag i alla fall få betala för rummet? Känner mig bara som en börda om du inte låter mig betala för någonting”, förklarade han och virade armarna runt artonåringens midja. Av alla olika typ av nederbörd tyckte Zihao nog faktiskt värst om regn. Det kanske var underligt, men regn blev man genast blöt av och han upskattade inte att vara blöt.

Joshua låter huvudet falla på sniskan när han ser upp mot den äldre.
"Okej, du kan betala för rummet," påpekar han tyst med en liten nick. Artonåringen kramar hårt om Zihao och börjar röra på benen. "Förstår inte hur du inte gillar regn.. jag älskar det," erkänner Joshua och vrider huvudet upp mot skyn för att låta regndropparna fly längs hans hud.

Zihao gjorde en grimas och skakade på huvudet, vände till skillnad från Joshua, ansiktet ner mot marken istället för upp mot den grå himlen.
”Man blir ju blöt av det och efter två år av att inte ha något annat val än att bli blöt, så måste jag säga att jag hellre slipper”, muttrade han och begravde istället ansiktet i artonåringens axel. Regn kunde vara mysigt sålänge man satt inomhus, med en kopp varm choklad i handen. Eller te. Te gick minst lika bra för hans egen del.