Rollspelare & Wolfy prs

Killarna såg osäkert på varandra, det tog ett tag innan en av dom sa att hon hade flyttat ut och bodde hos sina föräldrar. Jason spände sina käkar och gick till sitt rum igen, visste inte vad han skulle göra.

Leah hade väldigt dåligt samvete, det kändes som om hon övergav Jason trots att hon skulle åka över så fort hon kände sig bättre. Åkte hon i det här tillståndet skulle hon bara avslöja sig själv, och hon orkade inte försäkra alla om att hon mådde bra om man bortsåg från Jasons dumma minnesförlust.

Jason tog sin mobil och suckade lågt, visste inte ens vem han skulle ringa. Han slängde ifrån sig mobilen och la sig ner i sängen för att sova, hade ändå inget bättre för sig.

Hon sov korta stunder åt gången, kände sig väldigt orolig och några vackra drömmar såg hon inte heller. Egentligen borde hon försöka hitta på något då det skulle löna sig att vara produktiv, men all kraft och ork var som bortblåst och hon orkade knappt sätta sig upp i sängen.

Jason sov bort halva dagen och vaknade närmre eftermiddagen. Han gick ut från rummet och in i rummet mittemot hans, han rynkade på pannan då det var massa tjejkläder och liknande där. Han hummade lite innan han kom fram till att det var Leahs rum.

Eftermiddagen gick åt att se på film, till kvällen flyttade hon sig ut till vardagsrummet för att ha sällskap av sina föräldrar. Det var ändå så sällan hon träffade dem att hon ville passa på att prata ut med dem.

Jason tog upp sin mobil och ringde upp Leah, det kändes som att hon hade bra koll på hans liv och han ville att allt skulle bli som vanligt.

Hon ursäktade sig för att gå tillbaka till sitt rum så mobilen ringde, visste inte om hon blev glad eller ledsen över att det var Jason.
”Hallå,” hälsade hon och la sig ner på sängen.

”Hej, tänkte bara fråga Ehm vad brukar jag göra på kvällarna?” Frågade han och spände sina käkar. Han avskydde känslan av hjälplöshet.

”Olika, umgås med mig eller killarna, alternativt ge sig av ut på farliga uppdrag.” Leah sträckte sig efter ett av sina gosedjur och höll den i famnen, men fick inte mycket tröst av den lilla isbjörnen.