Skriva av sig-tråden

lillamymin: Du ska bara veta att den texten fick mig att må så mycket bättre, att det du skrev. Det fick mig verkligen att förstå att det är värt att fortsätta kämpa även fast man inte vill. Jag vet att det är svårt, och jag vet att man inte kan hålla fast någon för alltid. Men jag vill bra har bättre slut och jag är inte stark nog att klara mig utan dom, inte än, inte nu. Och du, du är en helt underbar människa, du tog dig tid att läsa, att lyssna på någons annans smärta, du tog dig tid att känna dig igen. Du är aldrig ensam, det kanske ser ut så. Men inners inne borde du veta att du har oss, du har mig. Det kanske inte betyder så mycket att lilla random jag säger att jag finns här för dig, men det är sant. Jag finns här för dig.

Du är en smart flicka, trodde du var mycket äldre än var du var och det är bara positivt. Du är verkligen klok eller vis kanske är bättre ord, att försöka formulera sig med. Ingen ska behöva känna så som du gör, det är inte värt det, tyvärr är du inte ensam om att känna så. Som du sa till mig, jag kommer alltid finnas ett ugglepost bort.

Det är rätt läskigt hur vi människor kan tänka om den andra sidan, hur döden ens kan vara lockande och vad är det som får oss att lockas av den? Jag vet inte riktigt, att denna världen blivit helt knas och folk inte förstår vad " behandla andra som du själv vill bli behandlad " är.

Tack för hjälpen, jag ska göra motstånd, det här kommer bli bra, hoppas jag.




Känner igen mig, vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag hoppas att det blir bättre.

Att din f.d. bästis spred ut detdär tycker jag var jätteosjyst, jag fick lida samma sak idag, men det gick ut på att en dum kille i nian som åker samma buss som jag ropade ut mitt och en på åttans namn när alla var knäpptysta i bussen.

Om du kan (vilket jag inte har tillgång till), försök tala vett med din f.d. bästis.
Alltså, vissa gånger måste man bara stå ut, även om det är jobbigt, det finns tillfällen i framtiden när du kan ge tillbaka.

fösök också prata om det här med bildkonsten, nästa gång hon fällen en spydig komentar.

Men markeringen, försök att markera, det är inget fel att säga fel, har hänt mig många gånger.
Och det drar INTE ner på betygen genom att föröka sitt bästa, det ger bara dig en chans att höja det.

Och om det inte går att tala förstån med f.d. bästisen, försök undvika henne, och gå helst tillsammans med kompisar, det brukar hjälpa i många fall

Jag vet att det inte är så bra hjälp detta, men jag vill bara hjälpa lite...

Det går, bara man föröker.

Jag säger bara fy fan!!!
detta är INGET som måste läsas eller besvaras. Måste bara lätta på trycket så sätter i en Spoiler (Y'

Är trött på att jag i princip är den enda som hör av mig till mina kompisar. Det är bara ett FÅTAL som hör av sig till mig först och det är seriöst riktigt irriterande efter ett tag. Vill de inte prata med mig?

Jossi: Ja, vi var ännu vänner då, men jag visste inte om det förrän senare -.-
Det var precis innan vi slutade vara med varandra helt.

WOHO. Går i nian, så det är bara ett halvår kvar O_o
Nu har jag tillval i bildkonst, så det var bara de två åren före som vi har haft obligatorisk när hon var med... But anyways.

Valmo: (Vänta lite säg inte att det var ***** som skrek ut det där i bussen..?! (maila mig!))
Jag håller mig ju till mina kompisar, men hon har börjat fälla idiotiska kommentarer till en av dem också... Men vissa gånger har jag gjort att hon känt sig ganska "ägd" (hehehe.... satisfied)
Jag har faktiskt börjat fundera om det där med markeringen idag, visst, jag är ännu rädd för att bli utskrattad, men damn it, det ska gå.

Jag är så j'vla arg just nu.
Egentligen om jag tänker efter så är det ganska litet men blir bara så j'vla piss på det.
Jag ska börja(tvingad) på simskola.
WTF?!

Igår skulle vi simma hela klassen och jag var ganska lugn på det.
För jag har REDAN klarat av simskolan i 2:an-4:an men när vi skulle simma så fick jag panik.
Jag vågade inte hoppa i basängen eftersom det var så djupt.
Jag har simmat förut och klarat av det. Men denna gång fick jag panik och blev så j'vla rädd.
Det var ungefär 2 år sen jag simmade sist och då var det inte så djupt men nu var det min värsta mardröm. Jag kände att jag hållde på druknat och litade inte på mig själv.

Nu är hela min lov förstörd eftersom under lovet så måste jag gå annars får jag F på idrotten.
Jag blir så j'vla arg. Jag har kämpat shit mycket för mitt A och nu kommer jag få Ig bara för jag inte kan simma på djupt vatten?

Jag gillar inte ens att simma så vad fan ska jag ha det till?.
Jag brukar aldrig gå på stranden mest för jag är lat men jag har andra saker att göra än att hänga i en strand med halvnakna människor ( har nakenfobi).
Sen skämdes jag ganska mycket när små ungar klarade av det medan jag vågade inte hoppa i.
Sen skäms jag att hela klassen såg på , känner mig förmjukade. Vill bara ligga ner och gråta tills söms.
Jag har alltid varit tjejen som är ganska atletisk av mig och sportig. När t.ex tjejerna suckade när det blev t.ex fotboll så jublade jag.
Samtidigt så känns det lite försent för jag är fan 14 snart 15.

Livet suger ............ ;___;

Har haft samma känsla nu ett tag, det är grymt jobbigt eftersom jag aldrig skulle klara mig utan mina vänner. Men försök att avvakta och se hur det är i några dagar och om det inte sker någon förändring så prata med dem. Tror inte att de skulle vilja ta avstånd från en så härlig tjej som du.

Alltså komplimanger är så bra. Tänk att "vad fin du är" eller "du har så underbar insida" kan göra så stort intryck på någon. Jag äkskar att få komplimanger lika mycket som att ge dem. Det känns så bra att veta att någon tar åt sig och att man stärker en person med ord.

Jag. Orkar. Inte.

Asdfghjklöä, tror inte jag överlever fram till december. Får väl skylla mig själv ändå som valde en plugglinje men seriöst, jag ORKAR INTE MER.

Jag har ingen fritid utanför pluggandet, och det är en rejäl humörsänkare.
Klockan är min största fiende för jag hinner inte.
Hinner inte klart med allt, även om jag sitter hela kvällarna varje dag med läxor upp till öronen.

Göra saker jag tycker är roligt är något som är mig sällan förunnat, och om jag ändå struntar i läxorna en kväll och åker till stallet så resulterar det bara i att jag får ta igen det nästa dag i skolan på rasterna. Problemet är bara att i skolan är jag bara så trött, så det brukar inte gå så bra. Dessutom är det ju massa människor där som jag inte kan låta bli att prata med...

Jag är bara så trött på att vara trött 24/7 och på att alltid, alltid ha skolan att prioritera framför allt annat.
Vill bara skrika till alla att hålla käften, sluta ställa krav på mig och lämna mig ifred så jag kan sova, göra saker i min egen takt och inte ha några förväntningar på mig.

Du får min sista tumme upp idag för du satte ord påmitt liv. ♥

MayoGryffindor - Tack finis ♥ och jag beklagar att du har det som jag. It sucks, it really, really sucks.