Sorgens tider [SV]

Jag med ♥

Kapitel 39 - George Weasley

Jag slog upp ögonen. Ny dag, med nya möjligheter. Eller det var iallafall vad mamma sa nästan varje dag till mig. Men jag omvandlade det alltid till: Ny dyster dag, med en ny ensamhet. Sakta satte jag mig upp och såg mig om i rummet. Jag hade sedan en månad tillbaka haft gardinerna stängda, som om jag var rädd för det muntra solljuset. Så det var ganska mörkt. Rummet var även ostädat. Allt låg på golvet, inte ens mamma hade orkat ta upp någonting, eller ens säga till mig att städa rummet.
"Kommer du George, det är dags" hördes mammas röst. Jag såg på Freds säng och mumlade orden ifrån mitt brev, som numera låg under Freds gamla kudde.
"Jag saknar dig och kommer alltid att göra. Jag älskar dig, Freddie" en ensam tår rullade ner för mitt ansikte, medans jag drog på mig rena kläder. Men min blick släppte aldrig kudden, som Fred så många gånger somnat på. Där brevet nu ligger, välbevarat. Jag märkte inte ens vilken tröja jag hade på mig förräns alla kastade en enda blick på mig innann deras ögon drunknade i tårar. Jag såg ner på bokstäven på tröjan. Där det skulle vara ett G, men det istället var ett F.

Efter en snabb frukost och många snörvlanden mötte vi Fleur i trädgården. Jag tyckte hon såg lite tjockare ut, men brydde mig inte så mycket om det. Vi skulle tillsammans, alla 11 personer, åka till en väldigt speciell plats.

Jag inte visste hur mycket tid jag skulle spendera där, när jag väl sett platsen för första gången sen...

Freddie, we miss you.. ♥

Super bra kapitel! ♥

Tack ♥

super bra

undera om det är hogwarts de är på och om Fleur är gravid?

Tack ♥

Är Fleur gravid? Men i alla fall, jättebra!!!!!!!!!!!!!!!♥

MrEmmaWeasley, nu får du allt ta att och sluta vara så bra. Eller, nej, fortsätt c:

Tack ♥
_______________
Kapitel 40 - Percy Weasley

Efter en kort resa var vi där. Tysta gick vi en stund innan vi kom fram. Det var vackert. Hans namn stod på stenen. Mina ögon fylldes och jag satte mig ner på knä brevid George, som redan satt där och grät.
Fred Weasley
1 April 1978 - 2 Maj 1998
En tapper krigare, som tyvärr förlorade sitt liv i kampen emot Voldemort
Nu rann mina tårar lika mycket. Mina fingrar nuddade den kalla stenen. Det var mitt fel alltihop. Jag skulle skyddat honom! Jag skulle inte distraherat honom.
"Förlåt, Fred" viskade jag, och kände en lätt hand på min rygg.
"Klandra inte dig själv" sa en mjuk röst som tillhörde Fleur Weasley, föredetta Delacour. Jag svarade inte utan bara såg på henne. Hennes vackra ögon... nej vad tänkte jag? Hon var gift, med min bror. Bill.. hon var gift med Bill. Även om hon inte hade varit det, så skulle jag aldrig haft en chans på henne ändå.

Efter några timmar var jag hemma i Kråkboet igen. Med tre personer mindre. Fleur, Bill och George. De hade åkt till Snäckstugan. George hade följt med för att han inte orkade med allihopa. Att det var förmånga i Kråkboet. Men det var bara vad han sa till mamma och pappa. Egentligen var det för att han kände sig som om han var ett litet barn, vilket var hur alla behandlade honom. Som ett skört litet barn som kunde börja gråta för vad som helst..

*snyft* Jag har finner inga ord, denna ff är så bra!♥