Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Asbra!

Jättebra! Älskar hennes konstiga kärleks-värld!

Stackars Scorpius! Men:

S-U-P-E-R-B-R-A och B-R-I-L-J-A-N-T!!!


♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Super bra.

mer nu??

Scorpius

Jag såg förvånat på Rose som gick runt och samlade ingredienser. Rollins kliade sig i huvudet. Ingen av oss tycktes förstå vad som flugit i Rose. Tillslut lyckades professorn i alla fall få henne att sätta sig ner i närmaste soffa. Hon protesterade livligt när han erbjöd henne en dryck.
”Jag tänker inte dricka det där förrän min älskling är här”, sa hon bestämt och lade armarna i korsöver bröstet.
Då fick jag en idé.
”Men Brandon har druckit av det där”, ljög jag. ”Man blir ännu mer kär av det”, lade jag till för att vara på den säkra sidan.
Rose rynkade näsan efter att ha luktat i glaset.
”Det luktar konstigt”, konstaterade hon. ”Vad är det?”
Hon vände sig till professorn när hon frågade.
”Kärleksdryck”, sa Rollins innan jag hunnit öppna munnen.
”Låter bra”, sa hon, förde glaset till munnen och drack upp allt i ett svep.
Med en duns ställde hon ner glaset på bordet igen.
”Vill du tillbaka till Brandon nu?” testade jag för att se om drycken hade funkat.
”Nej, varför skulle jag vilja vara med den galna människan?” fräste hon irriterat. ”Vart är jag förresten?” fortsatte hon och såg sig förvirrat omkring i rummet.
”Du är i klassrummet för trolldryckslektioner”, svarade professor Rollins och först nu verkade Rose märka honom.
Hon såg fortfarande ut som ett stort frågetecken, så jag började förklara. Hur Brandon hade hällt i kärleksdryck i pumpajuicen, hur otroligt pinsamt det hade varit när jag släpade med henne ut ur stora salen och till Rollins.
”Men det är en sak jag inte förstår”, sa Rose. ”Om det nu var så pinsamt, varför gjorde du det då?”
När hon lutade sig fram mot mig och granskade mitt ansiktsuttryck slog en doft av hallon emot mig. Hallon? Vart hade jag känt det förut?
Men jag hade inte tid med att försöka lista ut vart jag hade känt en hallonlukt förut. Nej, jag behövde komma på ett bra svar på Rose fråga – och det fort.
”Jag vet faktiskt inte”, slank det ur mig.
Rose var tydligen nöjd med det svaret, så hon lutade sig tillbaka och ryckte på axlarna.
”Nåja, det är bäst jag går. De andra väntar säkert.” Hon reste sig upp. ”Och lära Brandon en läxa förstås.”
Hon började gå mot dörren. Jag följde efter. Vid dörren vände hon sig om och sa ”Tack Scorpius” innan hon försvann mot stora salen. Då kom jag på vart jag hade känt doften av hallon förut.
Amortentian.

meerr!

Super bra.

M-E-R-A

Super Duper As Bra!!!!!