Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

"Det är bara till nätterna. Att hon ska få sova medans vi gör annat. Blodmånen är om två månader. Vi måste ha en emellan." Sa han tyst.

Charles tittade på honom och nickade sakta. " Det är sant. " Sa han stilla. "Det kommer vara svårt. " Sa han ärligt. " Men att hon sover på nätterna är ju bra. " Sa han.

"Det är då bättre." Han såg på Caleb som kom tillbaka. Han hade med sig drickor och delade ut dem.
"Jag hörde honom..." Viskade han och satte sig vid Vincents sida.

Xaden kom snart in i rummet och satte sig. " Ja det gick inte direkt att undvika att höra honom. " Suckade han.

"Vad sa far då? Han måste ha hört honom med... Jag tror även våra farfödrar hörde honom." Han skakade på huvudet.
"Så nu vet dom om henne..."

Xaden flinade lite. " Jo de visste nog från början. " Sa han. " Din far gav mig detta." Sa han och höll upp sömntabletterna.

"Jo sant Xedans pappa visste ju om henne från början. Så det är inte konstigt." Vincent såg på burken.
"De starkaste? Är han inte klok?" Frågade han och skakade på huvudet.
"Och hur ska vi få henne att ta det? Ska vi droga hennes mat eller vatten?"

Xaden suckade. " Dessa var vad han gav mig. " Suckade han. " Jag tänker att vi kan bjuda henne på varm choklad eller något på kvällen. " Log han.

Han nickade och såg på honom.
"Så hur ska vi få henne att ta vårat erbjudande?" Frågade han och lade huvudet på sned.
"Bo tillsammans med fyra helt random killar. Det skulle vara skitläskigt för mig egentligen." Vincent såg mot Caleb.

Charles såg på dem och ryckte lite på axlarna. " Jag vet inte. Jag antar att vi får prata om att det är tillfälligt?" Föreslog han.