[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase bet sig i läppen och suckade lågt.
"Jag antar det.. Och jag är verkligen ledsen om jag har förstört något mellan dig och Jason. Det var aldrig meningen."

"Det var jag som förstörde det, men jag har inte känt något för Jason på evigheter", erkände hon. "Det är bara min familjs påhitt", la hon till och drog ena handen genom hennes hår.

Chase suckade, men log snart olyckligt.
"Vi... Vi ses antar jag." Hogwartsexpressen körde upp på perrongen. "God jul."

Allison mumlade ett olyckligt "God jul" innan hon vände sig bort från tåget. Om allt hade varit en enda röra var den ännu större nu. Hon hade verkligen förstört det, och denna gång visste hon inte vad hon skulle göra.

Chase lyfte upp kofferten på tåget och släpade den mot den tystare delen av tåget. Han hittade en kupé, och slog sig utmattat ner vid en fönsterplats. Inom tio minuter var tåget helt fullt, och började röra på sig över spåren. Chase gäspade, och snart hade de lätta tågrörelserna fått honom att somna.

Allison gick tillbaka mot slottet med långsamma steg. Problemet var inte Chase, det hade aldrig varit honom och om Allison fick bestämma så hade hon varit med honom. Men det var i princip hennes föräldrar som hade valt Jason åt henne, och hon visste hur arga de skulle bli om hon gjorde slut. Men nu skulle de bli mycket värre än bara arga, de skulle bli förbannade. Hon kunde föreställa sig dem skrika åt henne hur hon var en skam för släkten, men det var hon ju. Allison hade aldrig passat in i hennes familj, och hon visste att hon aldrig skulle kunna älska Jason. Inte på det sätt hon älskade Chase.

Chase sov i princip hela tågresan. Det hade varit lugnt på tåget, så han vaknade bara när lokföraren ropade i högtalarna att de skulle vara framme vid kings cross om en halvtimme. Tacksam för att han lyckats sova utan drömmar så rätade han på sig i sätet. Han gäspade och blinkade yrvaket till.

Allison tog tag i flyttnyckeln som skulle ta hennes hem till hennes familjs herrgård. De hade i princip tvingat Allison att komma hem under lovet, och eftersom tåget hade avgått flera timmar tidigare så hade Mc Gonnagal förberett en flyttnyckel åt henne. Några sekunder senare började allt snurra runt henne och hårborsten och hon började förflyttas i ett hav av illamående.

Chase hoppade av tåget en stund senare. Hela hans familj stod där. Hans mamma hade på sig hennes quidditchkläder. Hon hade förmodligen varit på träning inför nästa års världsmästerskap. Hon höll Abigail i handen, som hade svårt att stå still. På sig hade hon en ljusrosa vinterkappa med guldknappar, och mössan som vilade över hennes långa, mörka lockiga hår var i samma rosa nyans. Hon drog med de svarta bootsen över perrongsgolvet, men när hon fick syn på sin bror släppte hon taget om deras mammas hand och sprang framåt.
"Chase!", tjöt hon samtidigt som hon kastade sig i hans famn.
"Hej, Abby. Saknat mig?"
Hon begravde ansiktet i hans armveck, och skrattade till.

Allison släppte taget om hårborsten och landade i den mjuka snön. Det snöade ute. Stora vita flingor dalade långsamt ned och landade på Allison och allt annat ute. Med långsamma steg gick hon genom allén av träd. Hon ville verkligen inte. Hon ville inte träffa hennes föräldrar, de som hade hindrat henne från att välja vem hon skulle vara kär i. De som hindrade henne från att göra egna val.