Allmänt rollspel! {HP}

Adeleine rodnade svagt när hon hörde den skeptiska tonen i Ethans röst. Hon harklade sig. "Ehm. Ja. Det är min pappa", förklarade hon generat.

Ethan tog tag i May's hand, skakade om den och log charmigt. "Trevligt att träffas", hälsade han.

Damon gick fram ur folkhopen de fyra tjejerna som stod där. Han styrde stegen mot Adeleine och sträckte fram handen.
"Damon, trevligt att träffas", sa han och avfyrade ett snett leende.

Adeleine skakade om Damon's hand med ett svagt leende. "Adeleine Winter", hälsade hon, och sneglade mot Ethan. Han verkade känna ett förakt mot hennes pappa, och en konstig känsla växte fram i hennes mage.

Damon såg ut som en blandning av ett emo och motsatsen till det, med sitt svartfärgade hår men muskulösa kropp. Hon log kort mot honom också och skakade hans hand, och sedan blev det en himla massa handskakande med uteslutande folk i Mays egen ålder.
Men ändå, trots de snygga killarna var detta helt sjukt. Hon lade armarna i kors. "Och vad är planen sedan?" frågade hon. Dels av uppriktig undran, men också för att påminna om att detta inte var något normalt utbytesmöte.

Damon granskade tjejerna. De alla var väldigt attraktiva men hans ögon fastnade extra på Adeleine. Dock kände han ingen av dem så värst bra, och enligt honom spelade personligheten den största rollen. Han ryckte på axlarna som svar till May.
"Jag vet inte, antar att vi ska rädda världen eller något liknande?", sa han med sarkastiskt tonfall.

"Underbart". Svarade hon överdrivet glatt och lutade huvudet bakåt. Huden knottrade sig på hennes armar. "Men ska vi gå in?" Hon nickade mot stugan och funderade på om den hade möbler. Hon ryckte på axlarna för sig själv. Det skulle hon ju få se snart.

Adeleine kastade en osäker blick på Ethan en sista gång, drog den svartröda kappan omkring sig ytterligare och svalde hårt. När hennes pappa blev vald som minister för ett och ett halvt år sedan så hade hon aldrig trott att hon skulle bli så utpekad. Som om hon var någon slags förrädare. Hon harklade sig hastigt. "Ehm, jag ska nog gå och lägga mig lite tidigare. Det blev lite väl sent igår och jag är ganska trött", ljög hon. "Så, ja. Godnatt", sade hon med ett påtvingat leende. Hon vände sig om, och började gå upp för stigen mot slottet, men hon var nära på att springa, och hon kämpade med sig själv inombords.

Ethan rynkade på ögonbrynen.
"Sa jag något fel?" Undrade han försiktigt och drog handen genom de vilda lockarna som aldrig ville låta sig styras. "Asså det var inte meningen att typ peka ut henne eller nåt?"

Cassandra vände sig snabbt om efter Adeleine när hon uttalat orden och börjat gå. Hon betedde sig som Cassandra hade betett sig kvällen innan, alltså bara gått iväg.
"Rachel och May, tar ni med dem in i stugan?", frågade hon och utan att vänta på svar rusade hon ikapp Adeleine och la handen på hennes axel.
---
Damon kollade frågande på Ethan efter att Adeleine hade gått. Vad hade han sagt för att få henne så upprörd? Han hade inte hört deras konversation men tydligen hade han sagt något för att få henne så upprörd. Han kände sig tvungen att se hur det var med henne, han ville inte att hon skulle känna sig ledsen. Efter en sista blick mot Ethan följde han efter Cassandra och Adeleine upp mot slottet, utan en tanke om att han var ute på förbjuden mark.

Anthony ryckte förvånat på axlarna mot Ethan, och vände blicken mot en av tjejerna. "Det har varit ganska mycket fördomar mot henne den senaste tiden", förklarade hon. "Just för att hon är ministerns dotter alltså. Folk söker jämt upp henne för att klaga på hennes familj. Hon har fått ta emot ganska mycket skit den senaste tiden, så hon pratar helst inte om sin familj", fortsatte hon sedan.
Anthony suckade. "Ja, mina föräldrar jobbar på gringotts för att hjälpa till. Tydligen är det ganska mycket elakt snack om hennes familj där också..", menade han.