~Bayrios~ [Fantasy Roll]

Arya skakade lätt på huvudet. Hon brydde sig inte längre om "idioterna", inte med Erik vid sin sida. Hans ord värmde henne på ett sätt hon inte visste var möjligt. Hans omtänksamhet och godhet gjorde henne verkligen varm i hela kroppen. Det var en underlig känsla att känna. Men så slog det henne, det sista Erik hade sagt var; "...Vi ska bort härifrån, långt bort,..." Betydde det att de skulle...
"Rymma?" Sade Arya något oroligt, "men, vart ska vi ta vägen?"
Hon slängde en blick tillbaka mot palatset. Än så länge verkade ingen märkt att hon gett sig av.
"Och tror du inte att de skulle leta efter oss båda...?"

Arya var tyst en stund medan hon bara såg in i Eriks ögon. Svaret på hans fråga kändes nästan självklart, trots att hon tvekade. Ja, Arya ville absolut rymma någonstans långt bort med Erik men prinsen fick det att låta så enkelt på något sätt. Som om det vara var att försvinna iväg någonstans och aldrig behöva tänka på det om låg bakom dem något mer. Men Arya visste att det var mycket mer komplicerat än så. Inte bara för att drottningen skulle göra allt i sin makt för att föra sin systerdotter tillbaka, utan även för att Arya inte visste om hon kunde lämna kvar Parvati i Söder. Men samtidigt kunde hon inte lämna Erik heller igen. Arya kände en liten skuldkänsla för att hon tvekade på hans fråga när han kommit hela vägen från Norr till Söder bara för henne. Och de där ögonen kunde hon inte säga nej till...
Hon tog hans hand sin och drog ett lite skakande andetag.
"Ja." Sade Arya, "Ja, jag vill."

Arya kände hur det riktigt pirrade i hela kroppen på ett nästan barnsligt sätt. Hon hade aldrig varit längre ifrån palatset än vid gränsen till Söder och tanken på att lämna nästan hela sitt liv bakom sig kändes något skrämmande. Men samtidigt räkte det för henne att bara se på Erik för att veta att så länge han var med henne fanns det inget som kunde göra henne rädd. Det spelade ingen roll vilka faror som de skulle stöta på dit de kom, eller hur många soldater som skulle jaga efter dem. Arya visste att så länge de hade varandra var allt möjligt.

Arya log mot Erik.
"Tillsammans." Sade hon och släppte prinsens hand för att sitta upp på sin häst och rida iväg mot det okända.

Erik såg på medan Arya besteg sin häst Daya innan han kallade till sig Frigga som skrittade över och lade sig ner för att han skulle kunna sitt upp på hennes breda rygg.
"Tillsammans." yttrade Erik då Frigga hade skrittat fram till Arya och Daya. Han såg på kvinnan som fick hans hjärta att bulta hårdare än det någonsin tidigare kunnat göra. Hon hade uppenbarat sig i hans liv av en slump, under fruktansvärda förhållande. Deras historier hade upp till mötet i gläntan vid stridsfältet varit som två skilda världar. Men av tillfällighet flätades de samman, Erik tänkte tillbaka på den där gången då han först fick syn på henne. Han hade inte sett henne helt men han hade sprungit efter Mongralerna som jagat in henne i skogen och hela vägen till gläntan där han slagits mot dem och till slut slagit av häpnad då han fick sin första klara bild utav henne.

Erik suckade medan minnet överflödade honom för en kort sekund... Han hade fallit ner på knä från attacken av en Mongral, Freja var några meter bort och ropade att han skulle hålla ut. Innan han hade rest sig såg han benen av någon som sprang, någon som inte var från Norr och inte var en Mongral. Han hade sett personen bli jagad och utan minsta eftertanke hade Erik sprungit efter trots att Freja vrålade att han hade lovat att hålla hennes rygg. Han kunde inte hindra sig själv. Och just i den stunden, nu när han satt på Friggas rygg bredvid Arya var han överlycklig att Mongralen hade huggit ner honom, tvingat ner honom på marken, annars hade han aldrig uppfattat att Arya sprungit förbi, följ av monstren. Han hade aldrig mött kvinnan han var ämnad att älska av hela sitt inre.

"Tillsammans." sade han igen och gav Arya ett ömsint leende och satte av i en lugn galopp för att låta Aryas häst Daya hinna med. De galopperade in i skogen, lämnade Söder bakom sig precis som Erik tidigare lämnat Norr bakom sig. De var på väg mot något nytt, något bättre. Något för de två. En plats där de skulle kunna vara tillsammans och leva ett liv utan hat och historisk avsky från andra. Hovarna dundrade mot marken, fåglar lämnade trädkronorna och vinden slet i deras hår. Hans ljusa och hennes mörka. De hade en chans, en möjlighet. De var på väg. En plats bara för oss... Prinsessan Arya av Söder, Prins Erik av Norr. Vi kan tillsammans skapa en ny plats där vi inte behöver leva med den historia som uppehålls hemma... En plats bara för oss...



~Fortsättning Följer...~




Arya & Eriks resa fortsätter i ~Bayrios - i Öst~