Love between the Student & Teatcher [PRIVAT Adora & Zora]

~ Framme ~

Alec stampade rastlöst med fötterna i golvet. Varför tog det så lång tid med resväskorna? När han äntligen fick syn på hans och Beas, greppade han tag om dem och vände sig mot henne. Han hann inte säga någonting eftersom han längre bort fick syn på sin pappa. "Kom," sa han till Bea innan han började gå. Hans pappa, David var en äldre kopia av Alec. De hade samma ansiktsdrag och påminde mycket om varandra. Amber i sin tur liknade väldigt mycket till deras alltid-så-unga mor. Alec kramade om sin pappa innan han presenterade Bea för honom.

Bea hade granskat dem rätt noga i smyg ochfick ett flin när de inte såg, hon log till emot fadenr
-hey
sa hon mjukt oh Bea var rätt blyg av sig det märktes nu då hon inte ville ta uppmärskamhet direkt. hon kolalde tyst rutn en sista omgång innan henes fokus var på Alec fader helt

David pratade glatt på hela bilresan. Han tyckte det var så trevligt att ha Alec tillbaka, men oroade sig naturligtvis för sin dotter som fortfarande var kvar i Amerika, ensam. "Vem skall ta hand om min lilla flicka?" ojade han sig flera gånger, innan han överöste Bea med frågor: såsom vad hon hade för intressen, hur hon hade träffat hans barn och så vidare.

bea hade varit som en stel pinne och ignet problem med deras dialekt då hon var van vid det, hon lysnsade nga och hade enekelt svarat honom så gott det gick så hon skulel ta för mycket palts, men hur hon träfade tystnade hon och såg på Aelc med blicken ska jag säga sanningen?

Alec mötte förvirrat hennes blick. Han förstod inte vad hon ville ha sagt med den? Han hade aldrig varit bra på att tyda andras känslor genom kroppsspråk till skillnad från hans syster. "Jaha, då var vi framme!" David tog ingen notis om att Bea inte verkade så pratglad. Han gissade på att hon måste vara lite blyg. En rödhårig kvinna stod på gården med ett brett leende på läpparna. Hon sträckte ut armarna mot sin sin och gav honom en stor kram, önskade honom välkommen hem och vände sig sedan mot hans resesällskap. "Du måste förstås vara Beatrice? Välkommen du också!"

Bea log till
-tack
sa hon mjutk och kollade på kvinna
-kalla mig Bea snälla, föredrar det och lyssnar på det bättre. beatrice nämns endast vid allvar
sa hon mjukt och kollade på kvinn och skulel sen prata med Alec om blicken.

"Jag heter Katherine, men du får så gärna kalla mig för Kat," fortsatte hon pratglatt innan hon vände sig mot sin man.
Hon hade redan gjort i ordning ett rum åt Bea och gick mot boningshuset för att visa deras gäst omkring.

Bea hatade nya ställen, alla visste det då hon blev blyg och stel av sig. Och sedan gjorde inte saknaden efter Bella det bättre. Hon var sjukt orolig över sitt elit sto som med skulle få betäckas då de redan hade varit på en elit tävling innan flytten och tagit hem allt. Bea kollade sen på Alec
-Ka ske e töntigt. Men näe kommee hästarna saknar Bella
Sa hon till Alec

Alec såg efter sin mamma och vände sig om för att gå till stallet för att hälsa på sina gamla fyrbenta vänner, men stannade då han hörde Beas röst bakom sig. "I morgon, det vet du ju," svarade han med ett snett leende. Visst saknade han också Pegasus - men han visste att det inte var lång tid kvar innan de två skulle återförenas.
"Mamma förväntar sig att du ska följa efter, hon vill visa dig omkring. Du har mycket att anpassa dig efter: australienare är pratsamma av sig," fortsatte han och körde ner tummarna i byxfickorna.

Bea ryser til
-jag får lära mig
sa hon på skoj efter honom oc hsprang direkt ikapp alecs mama
-förlåt fastnade lite
sa hon mjukt till kvinnan som sin ursäkt, hon gick lugnt efter kivanna