Magic Bounty (PRS)

"Jag älskar dig med", viskade Peter tillbaka och kysste hennes nacke. "Om vi fick ett barn...", viskade han.
"Vad skulle du vilja att det hette?"
Han drog sig tillbaka lite för att kunna se hennes ansikte.

Anna kände hur hennes hjärta bankade fortare av glädje då han kysste hennes nacke och hon hörde hans ord. Hennes kinder hettade till då hon hörde hans nästa fråga. "V-vad?". Hon såg upp på honom och funderade en stund. "Jag vet inte riktigt...Evy kanske om det är en flicka? Jag gillar Jane också, och Ethan. Du då?" undrade hon leendes.

"Dina namn är perfekta", svarade han och log mjukt.
"Du skulle bli en fantastisk mamma."
Peter kysste henne i pannan samtidigt som musiken tystnade och folket applåderade. Utmattad av allt dansande tog han Annas hand och ledde henne av scenen.
De gick en bit bort från det mesta livet och satte sig på en bänk under en ek.

Anna log och började skaka av sig känslan av hur det skumt det var att prata om det nu. Det kändes så tidigt att prata om det för henne, de hade inte känt varandra länge, men de hade varit med om mycket tillsammans.
Då musiken tystnade så applåderade hon lite med innan han tog hennes hand och drog med henne en bit ifrån, där det var lite tystare och lugnare. Hon satte sig på bänken och lutade sig lätt mot honom. "Det är säkert flera timmar kvar av festen men jag är redan helt slut" skrattade hon.

"Jag med. Vill du gå hem?" sade Peter och strök lite av hennes hår ur hennes ansikte. Han tittade upp på kvällshimlen och såg hur miljontals stjärnor glittrade.
"Jag undrar vad Sam gör just nu. Tror du att han fortfarande vill ha ut mig ur byn?" sade han sedan då han fick syn på en av killarna från dagen innan. Han lade inte märke till dem och Peter såg honom försvinna bakom ett tält.

Anna bet sig i läppen lätt. Hon var trött, men hon ville inte att kvällen skulle vara över än. "Vi kanske inte behöver gå hem än? Det är en sådan fin kväll..Vi kan bara gå och titta på allt. Snälla?".
Hon suckade då han nämnde Sam. "Jag tror det...Men han kommer ändra sig. Han kommer tvingas skämmas efter det som hände igår, och han kommer att gilla dig med tiden. Jag lovar" sa hon mjukt.

"Okej", svarade Peter och reste sig upp.
"Den här vägen", sade han och tog en omväg för att slippa möta Sams vän. När de kom in i folkhavet igen drogs de med av strömmen och följde den genom de små gatorna bekantade med tält och stånd.

Anna log och tog följde med honom tillbaka till festområdet. Snart var de bland allt folk igen. Det var fortfarande samma ljudnivå, nästan lite högre. Det serverades alkohol i några tält och några började bli fulla. Men hon brydde sig inte, de höll sig mest för sig själv och sjöng.
"Åh! Kolla där!". Anna pekade mot ett stånd där man kunde tävla med att kasta bollar på burkar för att vinna priser. "Kan vi inte testa?".

Peter såg vart hon pekade och sken upp.
"Okej, men förvänta dig inget pris, prickskytte är inte min specialitet", sade han med ett brett leende och gick fram till ståndet. Men hans leende slocknade när han såg vem det var som höll i det. Det var Kjell, mannen från affären.
När han såg Peter tycktes han först bli rädd, sedan tveksam och sedan skamsen. Han såg på Anna när han talade. "Ehum... Jag... Jo jag vill... Jag vill be om ursäkt för gårdagen. Du har rätt Anna, jag borde inte ha dömt Ton- Peter så snart. Kan du förlåta en gammal, dåraktig man?" sade Kjell och vände sig till Peter.
Peter log lätt och nickade. "Om du låter damen här få tre bollar gratis, så är vi kvitt", svarade Peter med ett flin och Kjell skrockade. "Det är en deal", sade han och gav dem tre bollar var. Peter betalade för sina och vände sig till Anna. "Börja du."

Anna skakade på huvudet. "Jag förväntar mig inget, det är bara kul att spela!". Såklart vore det kul ifall någon av dem vann något, men hon var nöjd ändå. Då de kom fram till ståndet skulle hon just ta fram pengar då hon märkte vem det var som stod där.
Hon suckade djupt då hon såg hans blick men blev förvånad då han började tala. "Va?". Hon log sedan stort mot honom. "Även fast det är Peters jobb att förlåta dig så förlåter jag dig också Kjell". Hon skrattade lätt då de fick tre bollar grattis och fick snart dem. Hon kollade på plåtburkarna. Det fanns två högar uppställda, en till henne och en till Peter. Hon såg snabbt upp på Peter innan hon kastade iväg en boll, hon lyckades träffa den översta burken som ramlade ner. Hon kastade sedan de andra två. Hon lyckades nästan få ner alla, det var bara en kvar. Hon log lite och såg på honom igen. "Din tur".