The one that got away

Andrew ville göra något, inte bara sitta inne. Oftast gick han bara omkring på stan och handlade eller bara var där. "Så du vill inte gå ut? Jag tänkte handla med..." sa han bara och drack vidare på sin choklad. Han ville göra något.

Saphira ryckte på sina axlar och drack.
"Kan vi väl, var är mina kläder?" frågar hon. Hon kan inte ha hans kläder som nästan faller av henne då hon går.

"I tvättrummet, på en stol där. De är torra och rena" sa Andrew och drack upp. Det var redan en bit in på förmiddagen så de kunde gå direkt. Han tog sig upp för att hämta plånbok och allt. Han tog sig till hallen och drog på sig sin jacka och sina skor och kände att plånboken låg i hans ficka.

"Åh, tack, det hade du inte behövt." sa Saphira och rodnade lätt av hans vänlighet. Hon gick till tvättrummet och kläde på sig, det var skönt med kläder som passade.
Snart var hon klar och kom till honom i hallen. Då upptäckte hon att hon inte hade några skor. Hon hade sovit och då inte haft dem på sig då han räddat henne.

Andrew log bara och väntade i hallen medan hon bytte om. Han drog igen jackan och tog ett par nycklar till dörrrn från en hatthylls han hade.
Då hon kom log han men märkte hennes bara fötter. "Vill du låna av mig? Så kan vi köpa ett par till dig sen?".

Saphira såg på honom och nickade motvilligt.
"Jo......" sa hon och bet sig i läppen.
"Det kostar mycket, jag kan inte betala åter." sa hon och såg olycklig ut. Hon tyckte han var snäll, men hon ville inte att han skulle göra sig fattig på henne.

Andrew böjde sig ner och tog upp ett par skor han hade stående som nog skulle passa henne. "Här" sa han och räckte henne dem innan han log. "Jag bryr mig inte...Jag har pengar" sa han bara och öppnade dörren ut och väntade på henne.

"Tack." sa Saphira och snörde på sig skorna, de var lite stora men det skulle nog gå. Hon skyndade sig snabbt så han inte skulle behöva vänta på henne och kom med ut. Hon sa inget mer om pengarna, men hon var orolig, han verkade inte jobba.

Andrew väntade tålmodigt och stängde sedan dörren och låste då de var ute och började gå. "Så lite så, du behöver inte återgälda mig" log han och styrde stegen mot staden och affärerna.

Saphira nickade endast, vad skulle hon säga? Hon ville inte vara otacksam eller ohövlig.
Då de började gå mot staden gick hon jämte honom. Staden som hon kände så väl, eller ja sedan hon flyttat hit ensam.
"Vad ska du handla?" frågar hon artigt.