Våga erkänna!

YEY!!!!!!!!!! såklart vi gillar det

Supermegabra!

Kapitel 41
- Har ni med er allt? frågar Madeleine.
- Ja mamma, säger Anthony och tar den lilla väskan som hon räcker honom.
Eftersom Anthony ska åka tillbaka hit efter att vi har varit hemma hos mig har han packat ner det han behöver i en liten väska istället för att ta med sig hela kofferten. Aaron vänder sig mot mig.
- Det var verkligen trevligt att träffa dig Austen. Du får gärna komma tillbaka, säger han och ger mig en kram.
Jag ler.
- Tack så mycket. Det var trevligt att få komma hit.
Och det var det verkligen. Anthonys familj är verkligen helt underbar. Till och med Judith. Efter vårt samtal var hon lite snällare mot mig. Det var som att hon och jag hade en egen hemlighet.
- Är du redo? frågar Anthony och räcker mig skålen med flampulver.
Jag ställer mig i eldstaden tillsammans med min koffert och tar en stor näve pulver. Efter att jag sagt mitt sista hej då säger jag min hemadress och släpper ner pulvret. Det första som jag ser när jag hamnar i eldstaden där hemma är Cody som kommer springandes mot mig.
- Austen! säger han med ett brett leende.
- Cody? Vad gör du här?
Men han hinner inte svara för bara några sekunder senare kommer resten av hans familj tillsammans med farmor, farfar och min familj. Åh nej.
- Mamma, säger jag menande.
- Åh nej Austen, du behöver inte skylla det här på din mamma. När Wesley berättade att du skulle ta med dig en pojke hem så kunde vi inte hålla oss borta, säger farmor.
Jag tittar på min bror som hånler mot mig. Eftersom jag vet att Anthony när som helst kommer dyka upp hinner jag inte säga så mycket.
- Uppför er, morrar jag och kliver ut på mattan.
Pappa skyndar fram och tar min koffert. Bara ett par sekunder senare står Anthony i eldstaden. När han får syn på min familj som ger honom breda leenden rycker han till och jag kan se hur nervös hans blir. Jag går fram och tar tag i hans hand.
- Jag hade ingen aning, viskar jag.
Han kramar min hand och jag vänder mig till min familj.
- Anthony, det här är min familj. Min pappa Brandon, min mamma Cordelia och du har ju träffat min bror Wesley, säger jag och presenterar sedan resten utav familjen.
- Det är trevligt att träffa dig igen Anthony, säger Wesley och skakar min pojkväns hand.
- Detsamma, säger Anthony.
- Austen, följer du med in till köket och hjälper oss att göra klart middagen? frågar mamma.
Jag tänkte visa Anthony runt, säger jag.
- Det kan jag göra, erbjuder sig Wesley och drar iväg med Anthony.
Jag kan höra hur Wesley nämner Montrose Magpies och himlar med ögonen. Tillsammans med mamma, farmor och faster Allie går jag in i köket.
- Vilken drömprins du har hittat, säger farmor och börjar hacka lök.
Jag nickar.
- Har ni varit tillsammans länge nu? frågar Allie.
Hon tittar på mig över axeln där hon står och rör runt i den stora grytan som står på spisen.
- Ungefär fyra månader, säger jag.
Mamma räcker mig en skärbräda och ett par morötter. Jag ställer mig vid bänken och börjar skära. Det är tyst en stund. Det som hörs är hackandet och bubblandet från det kokade vattnet.
- Är det seriöst? frågar mamma.
Hennes ord förvånar mig och får mig nästan att skära av mig fingertoppen istället för toppen på moroten.
- Eh…Hur menar du? frågar jag.
- Ja…Är det seriöst mellan er?
Jag blinkar. Vad är det jag ska säga?
- Vi har sagt jag älskar dig till varandra om det är det du menar, säger jag.
Bakom mig hör jag hur de tre äldre kvinnorna suckar glatt och avundsjukt.
- Tänk att få vara ung och kär igen, säger Allie.
- Tänk att få vara ung över huvudtaget, säger farmor och de andra skrattar.
De märker inte hur obekväm det här samtalet gör mig. Tystnaden fortsätter och jag när jag har skurit klart morötterna går jag med dem till Allie. Hon ler och samtidigt som hon tar emot dem kan jag se hur hon tittar på mitt halsband.
- Vad fint halsband, säger hon.
Jag ler och rör vid det.
- Anthony gav det till mig på min födelsedag, säger jag.
- Kom så får jag se, säger farmor.
Jag ställer mig framför och hon nickar gillande.
- Han har bra smak. Dessutom passar du i silver. Mycket bättre än i guld.
Jag kommer och tänka på armbandet.
- Åh det vet jag inte. Min prinsessa passar i allt, säger mamma.
Wesley och Anthony kommer in i köket. Min bror öppnar kylskåpet och plockar fram på flaskor pumpajuice. Han ger den ena till Anthony. Jag lyfter frågande på ett ögonbryn.
- Får inte jag någon?
Men Wesley ignorerar mig totalt. Han fortsätter att prata med Anthony om quidditch. Jag ställer mig intill dem och lyssnar på deras samtal, trots att jag inte är ett dugg intresserad. Anthony lägger armen runt min midja och jag lutar mig mot honom.
- Wes, är du snäll och hjälper mig att dyka? frågar mamma och ger honom en menande blick.
Wesley tittar på henne och sedan på oss.
- Åh, ja, okej. Det kan jag väl. Vi får snacka mer sen, säger Wesley och klappar Anthony på armen.
Jag himlar med ögonen och tar Anthony i handen. Vi lyckas ta oss förbi Daniel och Cody som lever rövare i vardagsrummet och går upp till mitt rum.
- Så. ja, det här är mitt rum, säger jag och sätter mig på min säng.
Anthony nickar och kollar runt. Han stannar framför ett par fotografier på mig som liten och tittar sedan på mig över axeln.
- Vad söt du var när du var liten, säger han.
- Äsch, mumlar jag.
Anthony sätter sig intill mig.
- Fast inte lika söt som nu, säger han och lutat sig mot mig.
Jag ler och ger honom en kyss. Det knackar på dörren och precis i samma ögonblick som den öppnas glider vi isär. Det är pappa som syns i dörröppningen och när han se hur nära jag och Anthony sitter rodnar han och undviker att titta på oss.
- Eh, din mamma säger att maten är klar, säger han snabbt och stänger sedan dörren.
Jag tittar på Anthony, som tittar tillbaka på mig, och börjar skratta. Anthony stämmer snabbt in och vi går sedan hand i hand ner till matsalen.
_______________________________________________
Ber om ursäkt för att det har dröjt men nu är i alla fall ett kapitel ute! , trots att det kanske är lite kort.

Hoppas ni gillar och kommentera gärna!

MegaAwsomeBraBäst♥

"Tänk att få vara ung överhuvudtaget" - skön farmor Austen har, skrattade till när jag läste det där x)

Gör inget att vi fått väntat, för det är superbra som vanligt! Ser fram emot nästa kapitel! ♥

Haha! Roligt kapitel! Jag längtar efter nästa!

Jag råkade avbevaka för några månader sedan och jag har missat mååååånga kapitel!
Men nu är jag tillbaka igen och har läst alla kapitel och jag kan inte säga annat än: SUUPER!

Helt enkelt skitbra!

Du kanske inte lägger upp kapitel jätteofta, men man glömmer aldrig vilka de är eller hur de är eller något sånt. Och det är bra jobbat!

Så sant! Du är så bra.

Kunde inte sagt det bättre själv