Från olika världar!

Jezebel tittade endast på Yuu när han kom in, han reagerade knappt märkbart över det och vad fanns det att säga till den andra mannen?
"God morgon, sovit gott?. Visst är det vackert väder idag? Vad sägs om att äta lunch senare vid floden?"
Inte för att Jezebel skulle säga något av det där i normala fall, men nu när han mådde som han mådde fann han ingen mening att tala med någon, det kändes som en utmaning att ens få fram ett hej. Han tog en sked av gröten och sköt den sedan ifrån sig innan han drack av romen istället.
När han hörde Sol komma in suckade han, inte en till, han ville vara ensam, först hade det varit Marie, sen Yuu, som förvisso inte sagt något, tack och lov, men nu kom Sol också och han hade en känsla av att hon skulle vilja prata, och snart fick han det bekräftat.
Han tittade på henne när hon sa hans namn men gjorde ingen respons att svara henne.
Vid hennes nästa förslag spottade han ofrivilligt ut vätskan han hade i munnen av ren förvåning, olyckligtvis hade Yuu fått det på sig men det var inget han reflekterade nämnvärt över.
"Jag är inte på humör för skämt Sol" sa han lågt. Han visste att man inte kunde få tillbaka de döda, inte på riktigt iallafall, hans far hade experimenterat med de döda och fått dem tillbaka, men de var mer döda än levande, de tvingades byta blod dagligen och gjorde de inte det skulle de åter bli ruttnande lik och dö.
"Valet är mitt? Valet att göra Cassian till en levande död, jag är inte villig att plåga honom så, hellre dör jag själv och återser honom!" sa han kallt och såg på henne med en allvarlig blick.

Sol såg på Jezebel och behöll lugnet, han hade rätt att låta så. Det fanns en grund, men Yuus tilltag fick henne inte på bättre humör.
"Det är inget skämt, jag skulle inte skämta om en sådan sak. Jag har gjort det förr och jag gav det som ett förslag. Ju längre man väntar desto omöjligare är det, jag tänkte att du ville ha honom åter som han var förr." sa Sol kort men vänligt till Jezebel och kastade en ilsken blick på Yuu. Men hon sa inget hon sköt ifrån sig den orörda tallriken men reste sig inte, bara väntade in de andra. Man kunde känna hur ilskan pyrde mellan dem och denna gång var det inte Sol som var värst, faktum var att hon var ganska lugn.

Jezebel slängde en sur blick på Yuu men sa inget, han förstod att den andra mannen var irriterad, men egentligen var det ingen mening att hänga upp sig vid det, det var inte så att Jezebel hade dödat någon Yuu brydde sig om.
Han vände sig mot Sol igen.
"Sol jag vet inte vad du menar med det här, men det är inte möjligt. Jag vet inte vad du försöker antyda men jag vill inte höra dina påhitt. Jag har växt folk ifrån de döda, men det är inte långvarigt och de förblir ruttnande lik. Vad är skillnaden när du gör det?" sa han kallt och såg på henne.

Att Sol kunde behärska sig var något hon själv förundrades över. Hon såg på Jezebel men väntade till Yuu lämnat rummet innan hon fortsatte.
"Det är sant och jag har gjort det förr. Man måste gå ner i dödens rike eller vad du vill kalla det, återfå själen. Det är därför det är viktigt att göra det fort då hans kropp ännu är intakt och själen inte varit där alltför länge." sa hon lugnt och sakligt.
"Kalla det en blandning av magi och örter, månen gör även sitt. Jag vet inte vad du använt dig av, men det hela är ditt val. Du måste följa med och hämta honom, du känner honom bäst och kan få honom tillbaka. Jag kommer endast vara där för kraftens skull." sa hon mjukt till Jezebel, hon ville inte bråka med mannen, men inget i världen skulle väl få det att ändra dig.

Jezebel stirrade ner på sina händer, han var inte säker på om han var vaken eller inte, det lät för bra för att vara sant, att han kunde få Cassian tillbaka. Han tog en klunk av romen och tittade sedan på Sol.
"Vad vill du att jag skall tro? Det finns inget annat hellre än att få honom tillbaka" sa han lågt och tog en klunk till och lutade huvudet bakåt, allt snurrade, antagligen på grund av bristen på sömn, mat och för mycket alkohol. Han stirrade upp i taket. Kunde han verkligen få tillbaka Cassian? Sol hade sagt att han kunde dö på kuppen och kanske var det sant, han hade i så fall inget att förlora, inget annat än Cassian. Han tvivlade fortfarande, han hade inte Cassian nu men han var inte säker på om han kunde få tillbaka Cassian heller, han visste inte hur han skulle vara om han fick tillbaka den andra mannen. Jezebel funderade, kanske skulle han testa, han kunde alltid döda Cassian om han led, eller det var vad han hoppades, kanske kunde de dö tillsammans annars.
"Jag vet inte om jag är en idiot för att jag tror på att du kan få tillbaka honom eller om jag vore en större idiot om jag inte testade" sa han lågt utan att se på Sol. "Jag hoppas att du vet vad du gör, om det skadar Cassian, kommer jag se till att du hamnar i helvetet" sa han lågt och reste sig upp, han tog flaskan och såg på Sol med en tom blick, han ville tro att det gick men han var inte säker, han hoppades bara han valde rätt. Han såg på henne en sista gång innan han lämnade rummet för att gå en promenad i staden, han behövde något att göra.

Sol skrattade glädjelöst åt hans ord.
"Cassian kommer inte ta skada. De som kommer ta skada är du och jag. Det är ingen ide att hota om helvetet för där hamnar jag vilket som" sa hon lågt och såg efter honom då han reste sig.
"Men det kräver att du är nykter och vid ditt bästa. Mat och sömn samt lägg undan flaskan. Imorgon kväll är det fullmåne och då förväntar jag mig att du ändrar dig. Du måste det, för Cassians skull." sa hon med allvar innan han försvann och suckade.
Hon hade ljugit till viss del, hon hade inte helt gjort det förr. Hon hade inte återfått en människa, bara sin systers kattunge, men det var på ett ungefär lika.
Hon måste ut, samla örter och sedan till köket, en eller snarare två häxbryggder skulle göras och hon skulle berätta för de andra med om vad de skulle göra.
Hon drar handen genom håret och suckar medans hon tar sig ut, hon kanske borde göra ett te åt dem alla? Så de alla kunde sova denna natt och vara utvilade till nästa dag.
Sol kliver ut för trappan och finner Yuu där, ännu ett bekymmer, tänker hon och tar sig fram till honom. Hon undrar om det är sista gången i livet hon får se honom och de andra.
"Yuu." sa hon lågt och rörde vid honom.
"Gå in och lägg dig, det är kallt här. Eller ska jag hjälpa dig?" frågade hon och såg med rynkad panna på flaskan tomma flaskan.

Jezebel hade hört hennes uppmuntringar och skrattat inombords, för henne lät det som om hon trodde på ett kristet helvete, men det fanns helveten här på jorden man kunde hamna i, och dessa gick inte att komma ur fören man dog.
Jezebel såg på flaskan i handen innan han drack upp det sista och kastade den ifrån sig, han skulle göra som Sol sagt och inte dricka mer, han trodde knappast att det här skulle fungera men han tänkte inte äventyra den lilla chansen han hade att få Cassian tillbaka, om det inte fungerade så ja då skulle han antagligen dö och det skulle inte vara någon förlust vid det. Jezebel gick in i en park och fram till en sjö han visste låg där och slängde sig på marken, han tittade upp på himlen och hoppades att Cassian kunde se honom, att den andra mannen ansåg att han gjorde rätt.
Jezebel suckade, var det här verkligen rätt? Han hade gjort så många fel i sitt liv, men bara ett han ångrat, att han inte älskat Cassian tidigare, men var det här rätt? Att leka Gud, det kändes som om det skulle gå mer rätt än fel, att han äventyrade sitt egna liv hade han inget emot men att äventyra Cassians lycka? Den andra mannen behövde inte känns någon sorg, rädsla, ilska, inget ont överhuvudtaget, men om han kom tillbaka? Jezebel slöt ögonen, han visste inte när han somnade, men snart sov han oroligt, liggandes i gräset i parken.

Sol flämtade till då hon inte varit beredd på hans grepp och hans senare drag en kniv tryckt mot hennes hals. Kunde han inte sluta att göra sådär? Han skrämde henne var gång då hon aldrig lärde sig vara beredd på det, hon borde väl lära sig.
Med stora undrande ögon ser hon in i hans, hon förstod sig inte på honom och skulle väl aldrig göra det heller.
När kniven försvann ställde hon sig sakta upp, Yuu var där mitt emot henne och hon höjde sin blick mot hans. En rysning följde efter hans beröring och hade det inte varit för Jezebel och det hon skulle göra hade hon velat att han skulle fortsätta. Men hon gjorde inte en ansatts till att följa efter honom. Sol gick men såg efter Yuu då han försvann, konstigt sorgsen kände hon sig vid att troligen aldrig mer få se honom. Hon förstod sig varken på sig själv eller Yuu, men det hon visste var att Jezebel var olycklig och att hon kunde fixa det. Om hon själv strök med på kuppen skulle det inte göra något, det var troligen ingen som skulle sakna henne, inte så mycket i alla fall så de skulle snart glömma henne. Hon kände sig ovanligt dyster till sinnes vid att tänka på detta medans hon gick mot skogen.

Jezebel vaknade en stund senare av att någon skrattade en bit bort och han satte sig upp, en aning förvirrad över vart han var, men snart mindes han att han var i parken.
Jezebel suckade och masserade tinningarna ihop om att huvudverken skulle släppa, men han visste att det inte skulle hjälpa. Han ville inget annat än att gå hem och supa sig full igen, men han kunde inte, Sol hade sagt att han inte fick. För en kort sekund undrade han om hon inte sagt det för att få honom nykter, men han vågade inte chansa, om han nu kunde få tillbaka Cassian var han tvungen att testa och om han dog, ja då slapp han leva i det helvete han levde nu och leva i ett riktigt helvete.
Jezebel reste sig upp och borstade av sig gräset. Människor tittade på honom där han stod utan skjorta och han log roat då de verkade förvirrad, han hörde några tjejer längre bort viska om honom och han vände sig mot dem, han kanske kunde ha lite roligt med dem medans han väntade på att tiden skulle gå. Jezebel gick mot dem och bockade framför dem.
"Mina damer" sa han och de fnittrade. "Det verkar som ni har fångat mitt intresse, skulle ni vilja göra mig den äran att spendera lite av er dyrbara tid på mig?" frågade han och de nickade medan de rodnade och han erbjöd dem varsin arm innan de började gå mot Cains herrgård.

Sol kom ut i skogen, här var det svalt och lummigt. Hon gillade skogen, den innebar alltid någon sorts lugn för henne. Hon hade tagit med sig en korg hon fått lånat från köket och började plocka diverse örter och svampar. Detta var sådant man inte skulle äta men blandades det på rätt sätt kunde det skapa underverk.
Sol började sedan gå tillbaka med sin nu fyllda korg, hon hoppades att detta skulle gå ur vägen, att Jezebel skulle återfå sin Cassian. Hon gjorde det för att hon ville se honom lycklig, hon ansåg att fanns det någon som älskade en annan förtjänade denne att leva, för kärlek var så fint. Om hon nu själv dog, vilket hon troligen skulle göra gjorde det detsamma, det var ingen större förlust.
Hon kommer in i herrgården igen och går ner till köket där grytor med kokande vatten står till hennes förfogande. Hon blandar olika ingredienser och ser till att ingen rör eller äter av dessa. Hon ville inte vara ansvarig för följderna.
När hon är färdig börjar det småningom mörkna och Sol står nu handfallen i den stora hallen. Hon vet inte vad hon skall ta sig för, kanske hennes sista natt i livet. Nästan omedvetet går hennes steg till Yuus rum, hon hade fått meddelat var han låg.