ORP: The dark war

Isoud ~
"Försök lirka upp dörren med en hårnål eller något." Viskar jag hest och hör själv hur hopplöst det låter. Jag kryper ihop ytterligare.

Marie:

"Du ska inte dö. Ditt straff är att leva med din synd", säger jag och tar stora andetag för att inte börja skrika och gråta.
"Middan håller på att serveras. Men ni har väl viktigare saker för er än att umgås med en dryg prinsessa?", jag vänder på klacken och börjar gå mot matsalen.

Grace

Quinn? Bryr sig om mig? Jag känner henne knappt.
"Varför?", säger jag kort.
"Jag dör hellre än att leva med min synd.", säger jag pt Marie.

Amicia
"Den är låst utifrån" meddelar jag och kommer ihåg dolken. Jag ber tyst att de inte ska ha upptäckt den, och ler nästan när jag hittar den fastbunden runt mitt ben. Jag antar att de inte tittade efter speciellt nogrant.
"Det är en trädörr. Jag ska prova en sak.. " mumlar jag och börjar skrapa och skära runt dörrhandtaget. Kanske skulle jag lunna skära bort det.

Isoud ~
Jag hör hur det skrapar i dörren och ler när jag förstår vad hon håller på med. Jag är nästan säker på att det kommer fungera.

Quinn

"Jag gör det bara", ropar jag när jag rusar efter Marie. När jag kommer tillräckligt långt fram tar jag tag i hennes arm.
"Marie. Du är inte dryg. Du är fantastisk, snäll och rolig. Nästan för rolig för att vara prinsessa", säger jag.

Amicia
Jag lyckas tillslut karva djupa skåror runt handtaget. Jag torkar av händerna mot kjolen och slår några gånger på handtaget. Sedan lyckas jag fånga upp det, och knuffa upp dörren. Innan jag kliver ut ser jag mig omkring men det är inga vakter i närheten.
Eftersom mitt hår är lockigt och alltid i vägen har jag alltid det uppsatt med hårnålar, så nu tar jag ut en och stoppar in den i låset till Isouds dörr.

Marie:

Jag är tyst en stund men ler sedan.
"Tack.. Det är bara så mycket som händer.."
"Marie? Quinn?", ropar mor och jag svarar med ett "Kommer!"
"Vad ska vi göra?", suckar jag och sneglar mot matsalen.

Isoud ~
När dörren glider upp tjuter jag till och kastar mig mot Amicia. Kedjorna tar emot och jag slits tillbaka, biter mig i kinden för att inte skrika av smärta. "Amicia." Snyftar jag.

Amicia
Jag andas skakigt och skyndar över till Isoud. Med skakandes händer får jag tillslut uppp kedjorna.
"Isoud" viskar jag och chockar till och med mig själv genom att krama henne hårt.