The Beauty and the Womanizer

Jack började sakta inse saker och ting, nu när han tänkte efter var det logiskt. "Är det mig du har gillat?" frågade han chockat och drog henne en bit ifrån sig för att se på henne.

Senida nickade tyst med nedslagen blick utan att se på honom. Hon visste att detta var fel, varför hade hon ens tagit upp det?

Jack var tyst en stund och bara såg på henne. "Senida...". Han drog ett djupt andetag. "Jag vet inte vad jag ska säga...".

"Säg inget, bry dig inte om det bara." sa hon torkade sina tårar och log ett glatt leende, ett falskt leende för att dölja sina känslor.

Jack sa inget på ännu en stund. "Jo något måste jag säga...". Han visste inte hur han kände för henne, hon var hans vän, han visste inte riktigt vad kärlek var.

"Nej, gör inte det, bry dig inte om det, det var bar dumt från min sida." sa hon och log åter.
"Så nu ska du vila, du ka få lov att läsa i biblioteket om du vill." sa hon glättigt och drog med honom in i slottet men inom henne ville bara hennes hjärta brista.

Jack följde med in och oroades allvarligt av hur hon betedde sig. De kom till biblioteket och han såg på henne. "Jag vet inte om jag älskar dig" sa han ärligt. "Jag vet inte vad som är kärlek".

"Det gör du troligen inte och det är lugnt." sa hon än leende och såg på honom.
"Tror du jag vet det då? Kärlek är väl då du bryr dig extra om en person, gillar den mer." hon tryckte ner honom i en fåtölj och såg på honom.
"Du om någon borde veta det." sa hon förundrat.

Jack såg med ett höjt ögonbryn på henne. Hur kudne hon vara så lugn och glad? "Kanske det...men jag vet inte" sa han sen. Han hade haft en massa kvinnor bara.
Han log svagt mot henne. "Är det därför du varit så konstig...".

Långsamt satte hon sig i hans knä, hon höll på att gå sönder inombords men visade inget utåt sett.
"Du behöver inte veta bara glöm det." sa hon mjukt och nickade åt hans andra fråga.
"Troligen, kanske inte allt. Allt var inte riktat mot dig, mot min mor med, förlåt för det." sa hon ångerköpt.