Divergent

"God Natt." mumlade Sol till svar, han skulle väl försvinna någon gång mitt i natten gissade hon med en liten suck. Hon drog av sig kläder utom underkläder och kröp ner under täcket fast först redde hon ut sitt hår och en djupare suck hördes. Hon såg förskräcklig ut, som en hemsk fågelskrämma.

Kai låg med täcket upp till strax under ögonen. Diskret betraktade han Sol då hon försökte reda ut sitt långa hår oh oog lite åt hennes suck. Snart började ögonlocken tynga och Kai vände sig om i sängen så att han endast såg väggen bredvid sängen och rätt vad det var sov han.

Sol låg och vred och vände sig tills hon somnade. Täcket hade åkt ner och dolde bara nederdelen av kroppen. Hon sov djupt med spretande armar och ben och lätt öppen mun, håret låg som en trasslig och ojämn gloria om henne.

Kai vaknade några timmar efter och satte sig upp i sängen. Det knarrade till lite när han ställde sig upp. Det första han fick syn på var Sol, som låg i en ställning som Kai inte ens visste var möjligt att sova i. Med försiktiga händer lade han henne till rätta i sängen och drog upp hennes täcke. Han klädde på sig och skulle just börja gå då han stannade. Skulle han verkligen lämna kvar Sol här? Hon verkade inte direkt vilja följa med så nej... Men ändå? Han borde väl fråga, eller?

Sol vaknade inte hon var trots allt en människa som när väl hon somnat sov djupt. Hon gnällde ändå till lätt då han la henne tillrätta innan hon sov vidare. Det var som ett övergivet ljud som hon drömde om något som inte var alltför behagligt även om hennes ansikte såg fridfullt ut.

Kai bet sig i läppen och hämtade sig tyst. Väcka? Inte väcka? Väcka. Inte väcka.
"Aaarghhh!" suckade Kai tyst tillslut. Han skakade på huvudet, Sol såg så fridfull oh lycklig ut för en gångs skull. Han ville inte väcka henne. Men han ville inte lämna henne heller.... Vad skulle han göra? Cornelia väntade säkert... Men, bestämde sig Kai tillslut för, hade Corbelia väntat tills nu kunde hon vänta ett tag till. Kai krängde av sina kläder igen och lade sig i sin säng. Innan han somnade intalade han sig att det var för att han inte orkade som han inte gått till Cornelia & Co., men egentligen visste han att det var för Sol som han hade stannat.

Sol vaknade nästa morgon av att alla andra började röra på sig. Hon slog upp ögonen och såg Kai i hans säng. Hade han varit till Cornelia och resten, ja troligen hade han det. Varför skulle han inte det? Vad hade hon trott att han skulle väcka henne? Nej, hon var inget för honom, bekant kanske då han inte kände någonannan än. Men det skulle bara bli en tidsfråga hon hade sett kvinnors, ja även vissa mäns trånande blickar efter honom.
Sol suckade och började klä på sig sur på Kai för att han gått utan henne.

Nästa morgon vaknade Kai på mycket bra humör. Han klädde sig under täcket och satte sig sedan på Sols säng. "Du ville gå till gymmet idag va?" frågade han leende. En ung kvinna, kanske något äldre än Kai och Sol kom fram till dem med kläder. "Frida bad mig att ge dessa till er!" sa hon och log så att hennes bulliga kinder blev skära. Kai nickade och log tacksamt då hon gav dem till honom. Han såg efter henne då hon gick. "Vad snällt!" sade han mest för sig själv och började kolla in kläderna. Det mesta var egentligen underkläder, lite åt Kai och lite åt Sol. Sen fanns där en blå åtsmitande T-shirt, en svart klänning och ett större grönt linne, allt åt Sol. Kai fick endast ett par träningsbyxor och en extra tröja. "Det verkar som om de gillar dig bättre!" flinade han aningen avundsjukt mot Sol.

Sol visste inte vad hon skulle tro med tanke på hans agerande, hade han eller hade han inte gått? Hennes tankar skingrades dock då kvinnan kom, men hon avlägsnade sig snabbt och Sol hade omedvetet sett på henne med blixtrande ögon som att Kai skulle vara hennes. Kai var inte hennes vad tänkte hon på? Då hon såg på kläderna log hon lätt.
"Ja troligen." sa hon och lipade på skämt åt honom innan hon nickade.
"Om du vill så, du behöver inte." mumlade hon angående gymmet och drog frånvarande handen över kläderna, aldrig förr hade hon fått något så fint och inget rött. Sen kläderna de var insydda efter henne, inte stora och mjuka som de hon var van vid.
"Det är förmycket." mumlar hon och slår ner blicken, sen hade hon bara ett par jeans med, dessa skulle hon inte kunna ha på gymmet. Men hon sa inget om sitt dilemma, hon var så van vid att vara tyst och undfallande att hon gjorde så av gammal vana ibland.

Kai lipade tillbaka och log vagt igen. Åh, varför log han hela tiden? Kai kände dig fånigm.. Såg han fånig ut? Sol tyckte väl inte det? Varför brydde han sig ens? Usch, alla dessa tankar...
"Bra, då går vi då!" sade Kai angående gymmet. Han tog sina nya byxor. "Du borde kanske ta det där linnet med dig, att ha på när du tränar menar jag. " sade han till Sol och nickade mot det gröna linnet som låg ordentligt vikt där Kai nyss suttit. "Och vi kanske ska ta våra handdukar också.".