The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solena svarade inte men verkade ha något likgiltigt över sig då hon såg på honom. Det var inget mot honom personligen bara att det inte angick henne längre vad som hände med henne.

David vat tyst en stunf och släppte henne helt. Han la sig ner och drog täcket om sig. "Godnatt...Vi behöver vila". Han sov snart.

Solena suckade men la sig inte, hon hade sårat honom. Sårat den som betydde mest för henne, men han hade ju fått det han ville bara att hon inte kunde besvara det. Edward hade lärt henne att han skulle ha hela kontrollen och det fanns kvar, det med egna beslut var svårt. Hon satte sig vid fönstret och stirrade ut, hade det varit rätt beslut? Men han hade kastat ut henne.

David sov tungt hela natten och vaknade då solen gick upp. Han såg Solena i fönstret och kom upp vid hennr. "Godmorgon" log han och kysste henne ömt innan han klädde sig.

"God Morgon." svarade hon, log lite och gick till köket för att ordna med frukost men först besvarade hon kyssen.
"Ska du iväg till jobbet? Är det bra?" frågar hon nästan med oro, att hon valt fel jobb till honom, att han varit olycklig.

David gick efter henne. "Nej det är bra. Dock är jag ledig idag". Han hade ledighet i några dagar framåt. Då de var nere satte han på kaffet.

"Vad bra, hoppades det när jag fixade det åt dig." sa hon som i förbifarten. Hon hade ordnat allt för att han skulle ha det bra, glömma henne.
"Varför har du inte skaffat någon?" frågar hon, hon menade partner och hon dukar fram på bordet.

David hällde snart upp kaffe och såg tveksam ut. "Jag vet inte, jag har inte hittat någon jag gillar...Ingen har varit så bra som du". Han kysste henne igen medan han satte sig.

Solena nickade olyckligt, "Jag är ledsen för det, trodde du skulle glömma mig helt. Jag ville att du skulle ha det bra, vara lycklig." sa hon och tog kaffemuggen men rörde inte frukosten, hon överlevde på kaffe. Frukost hade hon slutat ätit och fick i sig lite mat i övrigt, Edward ville ha henne mager och motståndslös. Hans ord fast han lämnat henne var än lag i hennes sinne.

"Såklart jag har varit olycklih, du var inte här med mig". David blev sorgsen han med och åt inte han med. Han hade varit dålig på det på sistone. Han hade blivit lite smalare och var blek.