Prs(Dragon Fantasy)

Uriah gick runt i de olika korridorerna. Han kom tillslut tillbaka till rummet. Han drack den sista skvätten cola och slängde flaskan i papperskorgen. Han såg upp på Mina och log. "Vad tycker du, blev den bra?" Han ställde sig vid henne och blickade ner på den blundande Mina.

Mina såg på honom, "Jättebra, du är otrolig på att måla." sa hon beundrande. "Du gjorde mig fin...." sa hon i den röst som sa att han överdrivit att hon inte alls var fin, hon tyckte inte det.

Uriah log."Tack så mycket." Han var glad att hon gillat hans arbete. "Jag ritade vad jag såg. Di är fin Mina." Han ryckte lättsamt på axlarna och log generat mot henne,

"Tack" log hon även om hon inte tyckte det var det ju mer än trevligt att han gjorde det. De var tysta ett tag.
"Får jag också prova?" frågar hon sedan mest för att ha något att göra och att måla inte var något hon ägnat sig åt.

Uriah log ett besynnerligt leende. "Ja, måla på bara!" sa han och lade sig ner på sängen. Han lade händerna under huvudet och slöt ögonen. Snart sov han med ett fridfullt leende på läpparna.

Mina satte sig i fåtöljen med benen uppdragna och ett block lutat mot knäna. Hon tog en blyertspenna och koncentrerat försökte hon få det att bli något. Få det att bli han Uriah. Men nej det blev bara fel, "Fan." morrade hon knöla ihop teckningen, kastade den på golvet och försvann ut från rummet. Sanningen var att den var okej, inget som kunde mätas med Uriah, men okej. Den föreställde honom, där och nu då han sov i sängen.

Uriah vaknade bara någon timme senare, av att Arnold och Sonja vrålade åt varandra. Det hördes genom väggen. Han suckade och skulle just gå ut och leta efter Mina då han såg det hopknycklade pappret på golvet. Han vecklade upp det och såg på teckningen medan ett leende spreds över hans ansikte. Mina var bra på att rita. Inte som Apollon-bra, men ändå bra. Han vikte teckningen noggrant och stoppade ner den i handskfacket, där alla hans viktigaste saker låg. Nu var teckningen en av dem. Han gick ut för att söka upp Mina.

Mina befann sig på våningens balkong och stirrade ut över den nu mörka staden som var upplyst av alla gatlysen och neonskyltar. Hon hade lugnat sin vrede under de timmar som gått men ena handens gongar var blodiga som hon slagit sönder dem mot något hårt.

När Uriah hittade henne suckade han. Han gick in igen och hämtade en filt som han lade över Minas axlar då han var tillbaka. "Du borde vara försiktig, det är kallt." sa han. Han hade också med sig våtservetter som han torkade av blodet med. "Hur är det?"

Mina såg på honom och log halvt knappt synbart.
"Förlåt." fick hon fram men hon brydde sig bara inte om sig själv.
"Det är bra nu, blev bara arg på målningen." sa hon och suckade hon lät honom av blodet, hon mindes knappt vad som hänt.