Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

- Efter henne då! Suckar Neela och skakar på huvudet.
- Du är dig lik Michael! Skrattar hon efter mig när jag springer åt Sarahs håll.

Det skrämmande är att ingen hörde mitt skrik. Det får mig att inse hur liten jag är. Jag ställde fel fråga till Long, inser jag förskräckelse. Jag borde inte ha frågat ifall han älskade mig eller inte. Jag borde ha frågat den viktiga frågan.
"Vilken idiot jag är, och en slampa... Men, herregud, jag ställde fel fråga", viskar jag. Mina egna ord får mig att gråta mer.

Jag letar ett tag innan jag ser henne.
- Sarah! Säger jag lättat och springer sista biten till henne. Jag sätter mig osäkert bredvid.
- Sarah, vad jag än sa som sårade sig, förlåt. Eller...var det något jag sa? Säger jag, ivrig att få sessan att sluta gråta.

"Long..." viskar jag fram och kastar mig sedan om hans hals. "Jag kommer inte lämna dig... inte ännu, inte om du inte vill", viskar jag. "Men, jag kommer inte kunna lämna Lukas heller... Fast, Long, inser du vem jag är? Jag är kronprinsessan över vårt land. Över mitt land. Personen jag kommer välja till min make kommer bli kung. Skulle du kunna klara av det, Long? Hålla möten, härska över folket och inleda ett krig? Skulle du kunna klara av allt det innebär att vara kung utan att svika mig eller kungadömet, och utan att bli galen?" säger jag och drar mig undan, ser honom i ögonen och bryr mig inte om tårarna som rinner längs mina kinder. "Skulle du kunna klara av att vara kung?" undrar jag. Äntligen. Det var den rätta frågan.

Jag skrattar lätt och kramar om Sarah.
- Ja, det är något jag aldrig vart säkrare på i mitt liv! Men Lord Lukas är lika säker, eller hur? Mumlar jag.
- Sarah, jag tycker att du ska vänta med att välja. Om något år kanske du älskar Lukas mer än du älskar mig och då vet du ju vem som blir kung, eller hur? Det här är inget du ska behöva klara av nu, inte ens om flera år! Säger jag sedan tveksamt.
- Men...en sak vill jag att du ska ha klart för dig: så länge du inte hatar mig ska jag göra allt jag kan för att göra dig lycklig, förstår du vad jag säger? Och när jag hatar dig med, faktiskt.

"Nej. Inte för mig", säger jag och skakar på huvudet. "För folket. Om du blir kung, kommer du kunna fokusera både på din fru och folket? Kommer du klara av all stress som det kanske innebär? Kommer du klara av att ha barn med mig? Tänk dig Michael, den lilla, tänk dig att ha ett sådant barn om något år... Skulle du klara av det? För, jag får inte bli för gammal innan jag föder barnen, jag måste hinna härska samtidigt som tronen är säkrad. Och Long... Föda barn är farligt. Jag kan dö under förlossningen. Hur mycket älskar du mig? Skulle du kunna titta på vår framtida son eller dotter och titta på barnet utan att kunna anklaga min död på vårt barn? Skulle du kunna fokusera på barnet och folket efter min död? Skulle du kunna det?" undrar jag. Jag ler svagt. Både han och Lukas är säkra på det.
"Jag kan inte vänta några år, Long. Snart är jag arton och om jag inte är gift inom något år så kommer jag bli bortgift, vare sig någon i min familj gillar det eller inte", säger jag allvarligt.

- Ja, jag klarar det. Du verkar inte tro på mig, det sårar mig sessan. Du vet att vad som än händer bryr jag mig om folket, jag är folket. Och att få barn må vara en rätt skrämmande tanke, men jag tycker om barn och att anklaga folk är inte min starka sida. Välj själv Sarah. Om jag får vara din make och kung så tar jag det ansvaret på allvar, båda vet vi hur seriöst ditt val är, hur mycket det betyder. Men klarar du av det? Du ser helt förkrossad ut, för att du måste välja mellan Lukas och mig. Hur stor blir pressen när du är drottning?

Jag ilsknar nästan till. "Ser du inte vad jag håller på med? Jag försöker välja mellan två män som jag älskar, samtidigt som jag måste tänka på vilken av dem som kommer bli den bästa kunden, fadern och vilken som kan planera ett anfall bäst. Jag kan inte bara låta mitt hjärta flyga iväg som jag vill... Jag kan inte tänka på mig själv endast. Det är därför jag inte kan välja. Det står mellan två stora kärlekar för mitt tonåriga jag men för mitt prinsess-jag så står det mellan två olika framtida kungar. Och, sedan, för mig som person så står det mellan att följa mitt hjärta och följa mitt kall. Rätt och fel. Sedan är frågan vad som är rätt och vad som är fel, Long. Det här är mer än bara dig och Lukas", säger jag lågt. "Säg mig, hur skulle du attackera fienden, vårt grannland? Vilket, eller vilka vapen skulle du använda?" undrar jag. "Och, vart skulle du anfalla först?"

Jag ler.
- Du är vacker när du är arg...Mumlar jag fundersamt.
- Det beror på vilket kungadömena såklart! Det finns faktiskt två grannländer vi vet om och antagligen minst ett till. De vi vet har sina största trupper på olika ställen och attackerar på olika sätt, med olika vapen.

"Kung Murgons", svarar jag. "Hur skulle du attackera? Berätta för mig", ler jag mot honom och slappnar sakta av. "Vi ska erövra landet, hur attackerar du? Och vart ifrån attackerar du?"

(Ugh... var tvungen att gå igenom flera sidor för att hitta kungens namn x) )