Skogens hemligheter

"Inget, det är bra." sa Indra, eller ljög hon och vände bort blicken. Det var han som skulle ha stöd och inte hon.

"Jag ser att det är något, du kan lika gärna berätta" sa Vincent och försökte fånga hennes blick igen. Han kom ett steg närmare och försökte komma på vad osm sagt den senaste stunden. "Är det min far?" frågade han plötsligt.

Indra nickade slutligen åt det han sa man sa inte varför. Att erkänna att något skrämde henne var det sista hon skulle göra.

Vincent bet ihop. "Den mannen gör alla nervös, men var inte orolig, han är ändå rätt så trevlig, du behöver inte vara med på middagen om du inte vill". Han log mot henne nu.

"Jo, jag kommer." sa Indra bara då hon gissade att han skulle vilja det. Hon log svagt och tog hans hand i sin.

Vincent log större och lite förvånat och såg ner på deras händer. Hennes hand som var så liten och len i hans...Han tittade upp på hennes ansikte igen och sträckte fram sin andra hand och drog undan en hårslinga från hennes ansikte.

Indra log och darrade lätt till av beröringen, hennes kropp var på spänn, men hon hade inget emot det, han kunde fortsätta.

Vincent höll kvar sin hand vid hennes ansikte. Han kupade handen om hennes kind och utan att han tänkte på det lutade han sig närmare, mot hennes läppar.

Indra stelnade lätt till och såg med stora ögon på honom. Vad gjorde han? Hon som levt ensam i skogen hade inte en aning om sådant.

Vincent såg hennes ögon, och drog sig snabbt tillbaka. Vad höll han på med?! Han släppte hennes hand och backade några steg. "Förlåt mig Indra" mumlade han och började gå mot dörren.