Nothing like us

BRA KAPITEL ♥♥♥

ett bra kapitel

STACKARS DRAKEEEEEEEN VAAAAA NEEEEEEE
MEN ÄNDÅ JAAAAA GERMIONEEE JAAAAAAAJ
mer -.-"

Meer, meeer, meeer! Germione ♥ ♥ ♥ I love it!meeer

Mer !

jättttttebra m ed många t

Jag älskar denna FF!!!!!!!!

Mione kunde knappt förstå att hon var förlovad. Hon satt och funderade på hur hon skulle berätta det för sina föräldrar i ett brev.
George skrev till Molly. Han visste att hon skulle bli glad. Molly avgudar Mione.
Draco hatade George. Han hatade verkligen honom. mest av allt skulle han vilja se George Weasley död. Då kunde HAN trösta Mione.
----------------------------------------------------------
DRACO:
Jag kokade av ilska. Och darrade av sorg. Jag var otrogen. Ja det var jag. Men det borde vara jag. Jag som var förlovad med Mione. Inte han. JAG!
" Asså Draco, kom igen nu." Blaise tittade på mig och suckade. " Sluta va så fjantig. Låt henne gå vidare. Va glad för hennes skull istället." Han la ner sin sista tröja innan han knäppte väskan och tog upp den. " Vi ses på Söndag." Han lämnade sovsalen. Jag slog igen dörren efter honom och sjönk ner på min säng. Jag hörde dörren öppnas igen. Antagligen Blaise eller någon som skulle säga till mig.
" Vad har jag sagt om att slå i dörrar?" Pappa klev in i sällskapsrummet. Jag kände hur mitt blod frös till is i ådrorna. Pappa.
" Vad vill du?" Han tittade sig runt och log snett.
" Jag saknar detta. Men men. Kom nu Draco." Jag reste mig inte upp. Han blängde på mig.
" Tvinga mig inte att skada dig." Han lyfte sin stav. Jag reste mig sakta. Visste att han menade allvar. Jag följde efter pappa till Professor Snapes rum. Såklart, det var han som berättade lösenordet för honom också.

HERMIONE:
Jag såg Draco gå förbi med sin pappa bakom sig och en stav i ryggen. Redan då visste jag. Att det var dags för Draco att bli en dödsätare. Jag började skaka. Jag blev iskall.
" Mione, vad har hänt?" George rusade fram till mig när han såg mig. " Gud du är ju iskall." Jag rös till igen. Han la armarna om mig och kramade mig hårt.
" Han ska bli en dödsätare." Viskade jag tyst. George kramade mig hårdare. Han förstod. Han accepterade. Jag lutade mig mot hans bröst med tårar rinnandes. Han höll om mig hårt. Viskade i mitt öra att allt kommer lösa sig. Att Draco kommer komma tillbaka igen.
Jag litade inte på det. Jag visste att om Draco gjorde motstånd var han död. Redan nu.

GEORGE:
Jag förstod att han var orolig. Men jag var orolig över att hon skulle lämna mig. Men ja, gjorde han motstånd är han nog död och då skulle Mione vara ledsen. Jag måste skydda henne mot allt ont som kan såra henne.
" Kom gumman. Vi går." Jag tog hennes hand och drog bort henne från platsen. Hon gjorde motstånd men jag fortsatt dra. " Allt kommer bli bra om du lugnar ner dig." Jag sjönk ner på första bänken jag såg och drog ner henne i knät och vaggade henne sakta.
" Det kommer bli bra. Jag älskar dig. Du vet det."

Mera? (a) Och ja, jag vet att jag alltid skriver mera men det känns mer rätt.

MEEEEEEER SHIIIIIT DÖDSÄTARE ÄR COOLAAAAA JAAAAAAG DRAAAAAR UUUUT PÅÅÅÅÅÅ SISTAAAAA VOKALEEEEEN IIIII ORDEEEEEEEN JAAAAG SKRIVEEEEER

Mer idag, nu? PLZZZZZZZZZZZZZZZ!!!