LotR (Privat)

"Varför?" sa hon med skrämd blick på honom. "Jag klarar mig säkert." mumlade hon sedan tyst och undvek hans blick. Keya tycktas stark, hon visade sig alltid stark och inte svag som på känslor, att aldrig visa sig svag. Men mycket hade hon bakom sig och egentligen var hon inte alls alltid som hon visade sig.

"Din arm", nickade han. "Du borde låta din arm vila och du borde vila ut dig själv medan du håller på. Vi har sovit på kall mark de senaste dagarna."
Han betraktade hennes skrämda blick mycket noggrant och lutade sig tillbaka i fåtöljen.

"Jag kommer inte få vila i en säng." sa hon med skrämd blick även om rösten var tonlös och gömd på känslor. Han kanske hade rätt? När sov hon i en senast? Hon var liten, sen hade det hemska hänt och hon hade flytt och inget hade blivit detsamma.

"Hm"
Sedan tittade han bort mot hållet som dvärgen försvunnit från och rynkade på pannan i några hastiga sekunder innan han såg tillbaka mot Keya.
"Jag vet iallafall att jag kommer sova djupt ikväll."

"Gör det, jag kan hålla vakt." sa hon, eller hon kunde sova lätt. Var hon tvungen att sova i säng skulle hon troligen inte sova alls, eller hon visste inte. Och snart kommer dvärgen tillbaka och säger att han bäddat åt dem.

"Med dvärgen här tror jag inte att du behöver göra det.", sade han enkelt, precis när ljudet av fötter hördes från rummet bredvid. Banner gjorde en ansats att resa på sig.

"Man kan aldrig lita på någon." sa Keya nästan automatiskt, "Någon man inte känner." sa hon och stelande till vid ljudet.

"Man måste det ibland", sade han snabbt innan dvärgen kom in i rummet. Banner skickade honom ett oskyldigt leende.

Keya ler lätt mot dvärgen och ser på Banner, hon kunde inte lita på någon. Sedan visar dvärgen in dem i sovrummet.

Banner tittade ner på sina fötter medan han gick och kastade runt händelserna i huvudet. Han gick nästan in i en vägg när han tittade upp och slängde ett generat leende på de andra, hoppades att de inte hade sett något. Sedan tittade han runt i sovrummet.