förbjuden kärlek (hp)

En av eleverna som sprang från klassrummet hade sprungit den väg som ledde förbi andra rum och skrek.
- HJÄLP, DET ÄR MTT FEL ATT PROFESSORN ÄR DÖD

Snape var inte död men låg kvar på golvet medvetslös och det hade växt en bula i huvudet på honom.

Jag, och alla andra hörde någon skrika utanför klassrummet.
McGonagall kikade ut genom dörren.
"Ta det lugnt mr Smith! Vad står på egentligen?!" sa hon gällt.

Mr Smith tittade professorn och sa lågt.
- Jag ville skoja med professor Snape, men jag menade inte att döda honom.

McGonagalls ögon blev stora.
Jag reste mig och andades snabbt.
McGonagall flydde ut mot Snapes klassrum.
Jag sprang efter och såg att förstaårseleverna grät.

Snape låg kvar på golvet och hans ögon var slutna men han andades lugnt, som om han bara sov.

Jag skrek till när jag såg Professor Snape ligga på golvet.
"Miss Chang? Vad gör du här?" sa McGonagall, men brydde sig inte länge om det. Hon klappade till Snape på kinden.
Jag satte mig på huk bredvid Snape.
"Professorn, vakna!" sa jag och ruskade på honom.

Snape började höra låga röste och hans ögon började rycka till och efter kanske 2 minuter så slog långsamt ögonen och flämtade till av sitt starkt värkande huvud och la handen mot det.

"Tror du vi ska kalla på Madam Pomfrey?" sa jag och såg upp på McGonagall.
"Kanske, jag tror inte det är så farligt" svarade hon.

Snape flämtade och sa lågt och som han inte sovit på 5 dagar.
- å mitt huvud.

( Började i skolan idag ... det var inbrott där i natt, så alla datorer blev stulna! )

"Severus, hur mår du?" undrade Professor McGonagall.