Sjunde året på Hogwarts

Solara står och ser på Snape med ett mycket oskyldigt och änglalikt uttryck i ansiktet, det som fungerade på de flesta av lärarna. Hon står rakt i ryggen och med händerna knäppta bakom ryggen.
"Vi förstörde biblioteket, men inget som inte går att fixa med reparo. Vi duellerade, men det kan ju visas att vi tagit åt oss det vi lärt oss från lektionerna. Och vad att vi blev påkomna beträffar så var vår avsikt inte att vara tyst och du hade haft en dålig lärarkår om de inte upptäckt det." säger hon artigt och vist och försöker låta som att de absolut inte kunde något innan.
Men hon ser upp då hon hör steg och ser Voldemort, "Herre" säger hon med en lätt buggning. Och undrade om han var här för Cara och om hon mådde bra och vad som nu skulle hända dem.

Cara hörde Solara förklara för Sev och log, ja hon visste vad man skulle säga, inte för att Severus skulle ta åt sig. Hon hörde Sev trumma med fingrarna emot bordet, något han gjorde när han blev otålig. Hon funderade en kort sekund på att gå ut till sin far men bestämde sig för att stanna kvar i rummet. Hon gick fram till fönstret och satte sig på fönsterbrädan och tittade ut över skolområdet och på eleverna långt där nere.
"Är det så här du sköter skolan Snape?" frågade hennes far och Severus fnös som svar. Cara log lite, hon visste att hennes far också hade varit en mönster elev, när han hade gjort något olovligt hade han aldrig åkt fast för det. Hon undrade faktiskt vad de skulle få för straff, om de skulle få något straff? Hon undrade om Sev eller hennes far skulle bestämma det?

Solara såg på dem men sa inget, inte just då, vad skulle hon säga? Hon visste inte hur pass arg han kunde bli eller vad de skulle göra med dem. Men vad kunde vara det värsta crusio? Eller vad? Straffkommendering och kvarsittning lät inte som något som förekom numera. Hon för handen bak i nacken och känner att blodet hade stelnat, det var bra, det betydde att hon inte blödde längre, eller inte så mycket.
"Snape sköter skolan mycket bra, vi blev ju fasttagna inte sant? Och folk har brutit mot reglerna i alla tider, så det kan knappast han ställas ansvar för." säger Solara men med blicken fäst i golvet då de två verkade diskutera. Egentligen visste hon inte varför hon sa så, men skulle hon åka fast kändes det bäst att göra det och att ingen annan fick lida för det.
Hon bet sig i läppen och höll tyst, fan, hon hade aldrig åkt fast förr, aldrig förlorat ett poäng och alltid varit en mönsterelev, hur kunde hon förlora kontrollen och självbehärskningen nu helt plötsligt?

Cara log roat, ja Solara var tydligen inte rädd för att säga vad hon tyckte, men det var kanske bra. Hon hade alltid själv sagt vad hon ville utan att det hände något, men sedan var hon hans dotter och han hade uppfostrat henne så. Cara tittade ut genom fönstret och suckade, hon ville inte veta vad som skulle hända med sina vänner. Hon försökte att hålla sig borta från de delarna av sin fars liv, hon ville inte blanda sig i det. Hon slöt ögonen och nästan somnade.

Nicoline stod stelt och tittade på Snape, hon försökte komma på vad de skulle få för straff. Hon reagerade inte ens när Voldemort kom in i rummet, vilket kunde vara ett rent självmord.

En kall blick från Voldemort fick henne att tystna och se ner i marken, nu var det bara att vänta på deras dom.

(Kommer inte på något bra straff xD)

(hahaha då får Cara försöka tänka ut något passande xD)

Cara visste inte vad som pågick, men att det var helt tyst kunde aldrig vara något bra. Hon väntade spänt på vad som skulle hända. Hon antog att de andras två lidande var större en hennes, hon hade ju trotts allt inte gjort något.
"Jag tror att kvarsittning med syskonen Carrow är en bra bestraffning, och att lära sig uthärda crucio" sa Voldemort och väntade på ett svar. Cara log, hon antog att ingen av de andra två skulle svara, det skulle bara göra det värre.
"Din värld, dina lagar" sa Severus nästan uttråkat och Cara log. Severus var trotts allt sin fars högra hand men ibland kunde han vara lite väl ointresserad i det hela.

Nicoline tänkte lättat att det inte var något speciellt hårt straff, i alla fall inte för henne.
"Och när ska vi ha kvarsittningen, professorn?" frågade hon.

Solara nickade i att hon hade förstått, men hur hon kände visade hon inte. Själva straffet var hon väl inte alltför rädd åt, det var bara en sak att uthärda och inte mer än det, som en lektion att lära sig något på. Men det var att hon hade fått ett straff, hon som aldrig har förlorat så mycket som ett poäng, hon hade aldrig gjort fel hon hade vart en mönsterelev.
"Imorgon efter er sista lektion." svarar Snape Nicoline.

Cara hade höjt ett ögonbryn, hennes far och gudfar hade varit nästan vänliga. Hon undrade vad för straff hennes far först hade tänkt sig, men hon ville inte veta. Hon tittade upp när dörren öppnades och hennes far kom tillbaka med ett leende.
"Du har visst blivit snäll" sa Cara när han stängt dörren och han såg på henne.
"Jag har ingen nytta för dem om de är döda" sa han och gick fram till henne. Han ställde sig bredvid henne och såg ut över skolan. "Det känns som en livstid sedan jag gick här"
"Det är en livstids sedan" sa hon och log svagt.