Star Trek [PRS] Dragon Fantasy &Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Om du säger det så." D'Tan är snabbt framme vid henne och lyfter upp henne medans han slänger henne över axeln innan han börjar gå mot Kestras hytt.

"Vad i helvette, släpp er mig." fräser hon och knäar honom rakt i bröstkorgen och slår honom för att komma loss då hon gripits av panik, "Släpp mig." skriker hon till och man kunde inte undgå att höra skräcken och paniken i rösten. Hon hatade att bli buren det gav henne en känsla att inte få bestämma över sig själv, något barndomsminne fick henen att slå honom hårt för att få komma loss.

"Ska du vila?" frågar D'Tan och verkar inte störas av att hon slår honom , eller så har han en ganska bra självkontroll.

"Ja, släpp mig bara." fräser hon argt och ilsket med glödandes ögon.

D'Tan släpper ner henne försiktigt och ser på henne. "Vila, du är ingen nytta för oss om du inte kan koncentrera dig." mumlar han

"Jag kan det, över de skiften jag har." mumlar hon och andas lugnare då han äntligen släppte henne, "Gör aldrig om det där." sa hon varnande till honom.

"Om du lyssnar på mig så gör jag inte det." säger D'Tan i en ganska trotsig röst.

"Varför ska jag lyssna på dig? Det finns inte i mina förpliktelser." sa hon och satte sig ner på sängen och ser upp på honom.

"För att du inte ska skada dig." det är det enda D'Tan säger innan han går iväg och ut ur hennes hytt med snabba steg.

Hon ser efter honom, och stänger dörren med skakande huvud. Ärligt, hon fattade sig inte på honom, varför brydde han sig?