Förbjuden kärlek

"Det låter trevligt." säger Egeria uppriktigt och ler svagt åt Isis, hon rycker på axlarna. "Vet inte, det är ju inte ovanligt att sådant sker." sa hon tyst och stirrade in i elden. "Det spelar ju igen roll, men är ändå glad att få veta vem min far är." sa hon tyst.

"Det är trevligt" sa Fai och Isis nickade. Hon ansåg att det inte fanns någon anledning att slå sina tjänare, om man behandlade dem väl så gjorde de ett bättre jobb.
"Jag kan förstå det. Att veta vilka som är ens familj är en lättnad" sa hon leende

"Du har alltid vetat din." ler Egeria lite åt Isis, det om något gick att vara avundsjuk på. Att veta sin familj och att vara accepterad som i kyrkan, inte vara oäkting som inte hade lov att vara där ens en gång.

"Det är inget som glädjer mig" sa Isis och både Fai och Lancelot tittade på henne men hon gav dem bara vassa blickar. "Inget ni behöver veta" sa hon bara.

"Jag vet." säger Egeria lungt och tar hennes hand för att få henne lugnad. "Det är väl problem med alla familjer kan jag tro, särskilt då man inte får gifta sig av kärlek." säger hon lite sorgset men ler ändå, deras land verkade allt trevligare än det hon levt i.

Isis log emot Egeria, hon var glad att de var vänner.
"Ja det är så när föräldrarna får välja" sa hon och tittade på Lancelot som inte sa något. När hon tänkte efter så hade inte hans föräldrar någonsin nämnts? Hon var inte säker på om hans föräldrar faktiskt låg bakom det här eller inte. Hon sa inget utan tittade bara ner på tallriken.

"Nej och då blir det inte alltid så bra." ler hon och äter upp sin mat och erbjuder sig sedan att hjälpa Sarah att diska. Det var synd och skam att sitta och lata sig medan hon fick slita med all disk åt dem och vakterna. Hon tar med sig lite tallrikar och annat och börjar gå mot bäcken en bit bort.

Isis nickade bara och tittade efter Egeria.
"Skall du inte hjälpa henne?" frågade Lancelot och tittade på Isis som bara skakade på huvudet.
"Nej jag tänker dock ta en promenad" sa hon och reste sig upp. Lancelot tittade surt på henne. "Jag skulle uppskatta om du inte ser nedlåtande på mig så fort jag säger något"
"Hm den dagen du förtjänar det" sa Lancelot och Isis suckade bara och gick bort till Nambaru och klappade hästen på halsen.

Då de fått dit all disk försöker Egeria prata med Sarah då de gör ren den, men stackarn har visst stamningsproblem med för hon stammar och nästan snubblar över orden i sin iver att prata. Men något verkade hon vara rädd för, men vad? För Egeria var knappast vidare till skydd när det kom till kritan.

Nambaru var nöjd när hon fick uppmärksamhet.
"Du har det bra du. Du behöver inte bekymra dig om något" sa Isis och tittade på hästen när den spetsade öronen, någon eller något var på väg åt deras håll. Isis drog kniven hon hade i stöveln.
"Vi blir anfallna" ropade någon och Isis log kallt. Hon svingade kniven och stack ner den första mannen som kom rusande emot henne. Hon kände det varma blodet över händerna. Hon hörde någon komma bakom henne och hon försökte sticka ner nästa man men kände plötsligt ett hårt slag emot bakhuvudet och allt blev svart.