In Wonderland (PRS)

Alexa sätter på sig den rosa basken istälet, av en konstig anledning känner hon sig söt i den. Wow, vad småflicksaktigt av henne att ens tänka så. Den vita drottningen verkar uppriktigt glad när hon tar emot den och ärligt talat så varför skulle hon inte vara det? Hatten var ett stycke konst i sin egen form.

"Vad fin du blev" sa Hattmakaren glatt till Alexa då drottningen var upptagen med att ta på sig hatten. Då drottningen fått på sig sin hatt välde Hattmakaren lovord över henne med "Ni ser väldigt vacker ut ers majestät" sa han och bugade djupt så att hans hatt ramlade av.
Drottningen skrattade och plockade upp hans hatt och satte den på hans huvud igen. "Du är en riktig konstnär Tarrant". Hon klappade honom lite vänligt på kinden och gick sedan där ifrån med hatten.

Alexa finner sig själv röd av det plötsliga berömmet, wow, vad hände nu egentligen? Hon måste blivit galen, den vita drottningen kastar en blick på henne och ser ut att börja le. Vad är det nu då? Knappast något normalt, men vem bryr sig? Alexa hoppas bara på att det lägger sig snart.

Hattmakaren log för sig själv, glada över att båda verkade gilla hattarna. Han såg sen plötsligt att Alexa var alldeles röd. Det förbryllade honom. "Vad är det?" frågade han. Då Tarrants hud alltid var så vit, pågrund av lite gifter i limmet han använde..., så rodnade han aldrig. Inte som han trodde i alla fall.

"Inget, inget." Säger Alexa snabbt. Fast hon blir bara rödare på grund av någon upptäckte det, gud, hon börjar iallafall inte gråta som hennes mamma gör när hon blir otroligt förödmjukad. Plus att Alexa tror att hon börjar bli blekare igen. Hon hoppas på det.

Hattmakarrn förstod fortfarande inte. Varför vad hon så röd? Höll hon på att kvävas.? Han blev plötsligt orolig och rusade fram. "Andas!" Sa han och skakade om henne.

Alexa vet inte om hon borde skratta med det är det hon gör, ja när hon äntligen inser vad han håller på med.
"Nej, nej, jag kvävs inte." Skrattar hon och försöker verkligen att sluta skratta. Hennes hatt höll nästan på att ramla ned på golvet men Alexa lyckas rätta till den.

Hattmakaren slutade skaka om Alexa men hade fortfarande händerna på hennes axlar. "Du skrämde mig där ett tag" sa han och skrattade också lite. Men sedan lade han huvudet på sne. "Varför blev du så röd då?". Han såg nästan ut som ett oförstående litet barn.

"Jag rodnade." Säger hon leende. Hon gjorde det säkert eftersom hon aldrig brukar få komplimanger. Även om det säkerligen egentligen handlade om hatten ifråga, hon tyckte ju om den och så... ja, hon blir generad över komplimanger överhuvudtaget helt enkelt.

"Rodnade?" Hattmakaren lät fortfarande en gnutta oförstående. "Jag tror inte att jag någonsin har rodnat". Han släppte hennes axlar men tog tag i hennes hand istället.
"Kom vi går ut!" sa han glatt och fångade upp Mally i sin ena hand och drog sedan med Alexa ut ur rummet och ut ur slottet. Det var fortfarande ljust och soligt runt den vita drottningens slott. Och nedanför det rann en stor flod.