Murderous private roleplay.

Kazou minns just de åren som om de var igår. Det var flera år sedan, kanske för många för att det ska vara logiskt att han fortfarande har sug efter alla sorters droger. Svaga, starka, piller, pulver - allt. Men det kanske rättfärdigas med att han trots allt tillbringade flera år med dem också, som ung och korkad hade han ju i princip provat allt.

Azura tittade ut genom fönstret och ner på marken, hon förväntade sig att något skulle hända, att någon följt efter dem. Hon hoppades att de fortfarande trodde att de var kvar i Usa. Hon la filten vöer sig själv och försökte somna

Kazou sitter med armarna i kors, beredd på minsta fel, minsta rörelse. Om han kunde smyga på vapen kan nog vemsomhelst lyckas smyga på vapen - om de är tillräckligt smarta för att göra det.

Azura vred på sig och försökte hitta en bekväm ställning, men en flygplansstol var ingen direkt optimalisk sovplats. Hon tittade på Kazou och log svagt.
"Försök slappna av och ta det lite lugnt" sa Azura innan hon slöt ögonen och lutade huvudet mot fönstret.

"Ja, kanske borde jag försöka." Mumlar Kazou till svar och försöker slappna av i sätet och andas lugnt istället för att titta runt som en galenpanna. Seriöst, det var svårare än vad han trott.

Azura kände hur hon började bli sömning och snart somnade hon. Hon sov inte djupt utan snarare oroligt. Det var lättare att säga åt någon annan att vara lugn än att vara lugn själv när man sov.

Kazou betraktar faktiskt Azura lite under tiden som hon sover. Fy, vad läskig han måste se ut att vara från andras synvinkel just nu men kanske är det lite överdrivet att sitta och glo. Så han vänder sig bort och ser sig om igen.

Azura slog panikartat upp ögonen och försökte kontrollera rädslan, hon visste att det var en dröm men hennes hjärta verkade inte förstå det. Hon kände paniken när minnena från den tiden hon bott på gatan kom upp. Hon slängde en blick på Kazou som såg sig varsamt om innan hon tittade bort och ut genom fönstret.

"Svårt att sova?" Frågar Kazou spontant och vänder blicken mot sätet framför och den är väl rätt uttråkad, det ser inte ut som att det händer något och det verkar rätt harmlöst att vara på planet. Men ändå så tycks han inte kunna ta det lite lugnt. Han borde lära sig det. Typ, yin och yang.

Azura nickade.
"Mardrömmar" mumlade hon bara. Hon ville inte att Kazou skulle få veta hennes svaga sida. Han verkade aldrig ha någon svag sida.