Vampire lady (privat)

"Dåså vad är det du klagar då?" Han smekte hennes kind.
"Sov nu och.. han svor till. vi är i paris om tre dagar inte i morgon förlåt" Han kysste hennes kind.

Hon somnade med handen omlindat i hans hår och kramade hans skjorta då och då och mumlade. Vred på huvudet och sov sedan lugnt vidare.

"Nej, inget." sa hon tyst hon orkade inte förklara för någon som ändå inte skulle förstå. Sedan nickade hon, för henne gjorde det desamma, hon visste inte ens vad Paris var, förmodligen något stort eftersom de andra verkade så upphettsade av det.

Han log och höll om henne och kysste henne lätt på pannan innan även han somnade lungt.

På kvällen nästa dag så vaknade Williham och log. "Vakna nu min ängel." Han kysste henne och satte sig upp efter att öppnat locket och de var i rörelse och han log.

Kendra sov fotfarande och höll ett hårt tag om Karls hår och rörde sig inte.

"Kan man inte få sova utanför den här kistan." sa Adriana med sur och trött röst. Hon hade inte kunnat sova ordentligt och detta påverkade deffinitivt hennes humör, men hon log sedan mot honom, "Förlåt, god morgon." sa hon mjukt.

"Dags att vakna, sötnos." sa han och strök henne sakta över håret och kysste hennes panna.

Han skrattade lite och kramade om henne. "Jag trodde jag var mjuk att ligga på." Han log och tog sig upp.

Kendra rörde lite på sig och mumlade. "Vill inte." sa hon lite buttert. Efter en stund så öppnade hon ena ögat.

"Inte det." skrattade hon, "Jag är van att sova lite var som helst så om det är mjukt ellerhårt spelar ingen roll." flinar hon, "Det är instängdheten, jag avskyr att vara instängd." sa hon.

"Trött?" log han mjukt till henne och satte sig upp och såg ner på henne.

"Det kommer ordna sig när vi är i paris. Vi ska bo på ett specielt hotell där de vet om vår exixtens." Han log och satte sig upp.

Kendra såg upp på honom. "rätt gissat." Hon gäspade och satte sig upp.

Adriana nickar, den där staden Paris lät intressant.

Han flinar och drar handen genom håret, "Jag är så otroligt bra på att gissa." skämtar han roat.

Hon såg på honom och tog sig ur kistan och såg på honom.
"jag är hungrig."

"Jag med" sa Williham och såg sig om. "Skaa vi ta en skeppsgosse?"

"Gör ni det, jag står över." sa Adriana till dem, någon stackars oskyldig skeppsgosse ville hon inte sätta tänderna i, hur hungrig hon än var, då dog hon hellre.