Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

"För sent."
Långsamt började spindlarna krypa fram. De var hemska, håriga och gjorde klickande ljud. Deianeira kände rädslan krypa upp i henne, paralysera och förlama henne.

"Hur är det?" Mumlar Alexis till Deianeira innan han ändrar tråden till den knivskarpa och siktar uppåt. Han vet en spindels vanor, och maten attackerar man hellre uppifrån. Det hänger faktiskt en stor en precis över dem och Alexis skjuter upp tråden som genomborrar spindeln.

"Åh gudar." Deianeira hörde det äckliga ljudet av en spindel bli genomborrad av Alexis tråd. För första gången tyckte hon om den.
Deianeira stängde ögonen för att slippa se odjuren.
Det hemska klickandet kom närmre bakifrån.
"Åh nej. Åh nej. Åh nej." Fortsatte hon muttra, utan att svara Alexis.

Alexis svänger runt med tråden och ser hur den skär sönder tre-fyra stycken. Han kommer inte vilja äta på ett tag iallafall.

Är du helknäpp?! Hjälp honom! Sa den smarta rösten i Deianeiras huvud.
Med darrande händer höjde hon sin pilbåge och sköt tre pilar i rad på tre spindlar. Efter en sekund förvandlades de till gult pulver.

"Inget att vara rädd för, eller?" Flinar Alexis, han vet inte varför men skräcken övergick till någon sorts krigslystnad. Han sticker kniven på rätt ställen, tråden kapar rätt ben, förstör rätt vävnad och allt går som på automatik.

"Dröm vidare."
Deianeira insåg att om hon bara koncentrerade sin blick på sin pilbåge kunde hon faktiskt göra det här. Pilarna träffade exakt där de skulle, och en efter en exploderade monsterna till damm. Kanske för att hennes mor var krigets gudinna.

Alexis lämnar hennes sida och krossar ett av monstrens skalle med bara händerna innan han sätter in en spark rätt i skallen på en av dem.
"Fy vad tråkigt, de är ju slut nu." Säger Alexis med annorlunda, smått hänsynslöst uttryck. Suckar och himlar med ögonen när den sista exploderat till dammet.

Deianeira sänkte långsamt bågen. Hennes andetag var skarpa och korta.
Gå inte i chock, din dumma flicka. Det är ju klart nu! Hur fånig kan man vara?! Tänkte hon.
"Ehm... Ja." Sa hon tonlöst. "Vi kanske...öh... Borde äta? Jag går ut och jagar."

"Nah, det ser ur som att du behöver vila. Jag fixar det." Säger Alexis och försvinner in i skogen, monsterspindlarna har skrämt iväg djuren, vilket får Alexis att klättra upp i närmsta träd och speja efter fåglar.