The Battle of Love

Du skriver helt sjukt bra! o.o När Draco inte kunde lägga handen på Hermione så kände jag bara hur jag blev frustrerad. x)

96hpevanescence tack!



jag blev bara frustrerad av att tänka mig in i den sitvationen för om jag inte skulle kunna röra min kille när han var ledsen så skulle jag bli ännu mer ledsnare
_________________________________________
Kapitlet satte jag ihop så ni får två på en gång! ♥
_________________________________________

Chapter 24/25 - Chloé & Lexie

Chloé Ross

Jag stod på Kings Cross stationen. Vinden blåste i mitt hår den svala natten. Inte en enda människa var i närheten och det enda som hördes var sysornas läte. Eller jo en person var ju med. Hennes hår skimrade i månens sken. Lexie hade blondt överhår men underhåret som var lite längre var i mörkbrunt. Hennes lila ögon glittrade precis som hennes hud. Vi började gå mellan plattformerna och till slut hittade vi perong 9 och 10.
"Du först" sa hon artigt.
Jag sprang och en konstig känsla spred sig. När jag kom ut öppnade jag mina ögon igen och jag kunde se att hon redan stod där. Hon hade säkert ilat, eller flackat som man också kan säga. Det röda tåget stod på spåret men det var ingen som skulle köra oss till Hogwarts. Lexie skulle ila med mig på ryggen hela vägen eftersom jag inte är lika snabb och jag ser inte vägen lika bra.
"Hoppa upp på min rygg" sa hon.
Jag hoppade upp och slingrade mina ben runt henne hårt.
"Aj Chloé, du håller i min strupe jättehårt" väste hon.
Jag släppte taget och viskade ett förlåt men hon bara skakade på huvudet. Jag tog in ett sista andetag och sen hoppade jag till lite för att hon skule fatta att hon skulle börja. Att andas samtidigt en vampyr kilar får en att må jätte illa efter. Jag blir alltid lika yr och måste hämta andan helt för man kan knappt andas. Hon stannade en bit bort från Hogwarts.
"Andas Cé" sa hon lugnande. "Vi ser ju Hogwarts nu men jag måste kunna springa in utan att bli märkt."
Jag nickade och andades in igen. Hon började få in den snabba farten igen och när vi var vid porten så stannade hon. Jag hoppade av hennes rygg och fixade till mitt blonda hår.
"Låst."
"Testa Alohomora?"
"Smart Ross. Men nu är det så att den besvärjelsen inte funkar tönt."
"Ok Shagwell. Hitta på något då din blodsugare."
"Ja, jag har tänkt igenom allt din håriga best."
"Och det är vad fladdermusen?"
"Jo stinko, du ska sätta dig på min rygg igen medans jag klättrar upp till det där fönstret där tjejernas sovsal för Gryffindor ligger. Sen springer vi ner för trapporna och letar efter Slytherinrummet."
"Okej Batman, nu flyger vi" svarade jag och flinade.
Hon log och himlade med sina ögon och sen hoppade jag upp på hennes rygg igen. Hon sprang till väggen och började klättra. Hon tog det lite försiktigt först men sen klättrade hon fortare tills vi nådde fönstret. Hon tog sin vassa nagel och ringade i fönstret så ett stort hål frammkallades. Hon hoppade fort över till rummet och sen ut genom dörren. När vi var i uppehållsrummet kunde man höra hur den runda glasbiten föll till golvet och krossades. Tjejerna började skrika men Lexie fortsatte ner till fängelsehålorna tills hon hittade. I uppehållsrummet släppte hon mig och andades ut.
"Vad trött man blev."
"Jag med."
"Eyy, du, jag har flackat med dig hela vägen från Kings Cross stationen och klättrat på skolan med en tjockis på ryggen så tyst."
Jag tänkte inte argumentera imot för hon har flackat med mig hela vägen. Jag förstår om hon är trött. Hon blundade och jag kunde fatta att hon lyssnade till vilket rum hon var i. Emily andas annorlunda. Man blir inte upphetsad av blodet hon har i sig har Lexie sagt en gång.
"Den här vägen" sa hon och gick.

Jag följde henne och bara några sekunder senare kunde man se Emily ligga blundandes i sängen. Jag stängde dörren och precis då öppnades dom gröna ögonen. Hon såg väldigt förvånad ut och sprang fram till mig och Lexie och gav oss en stor kram.
"Försiktigt! Jag är trött som har flackat med den här saken enda från stationen."
"Jag är så glad att ni är här!" sa hon och jag kunde skymta några tårar.
"Gråter du Em?" frågade jag.
"Nej. Fick något i ögat."
"Viiiiiissst" sa Lex.
Hon drog ner oss på hennes säng och den var väldigt bekväm.
"Jag har så mycket att berätta för er!" sa hon och skrattade.
"Är det okej om jag sover? Du kan berätta för Chloé och medans skicka dom tankarna."
Vampyrer kunde tydligen skicka tankar så när Lexie sover kommer det vara som om hon är inne i Emily och uppleva allt hon upplevt. Det verkar faktiskt coolt och jag håller på att försöka hitta någon formel för att jag ska kunna göra samma sak utan att bli vampyr.
"Visst. Sov du Lex, det förtjänar du. Jag och Chloé går ner till uppehållsrummet om du vill något" sa hon och vi lämnade en sovandes Lexie i sängen.
Vi satte oss i soffan och jag svepte en filt om mig.
"Fryser du?"
"Lite" erkände jag.
Hon försvann i 2 sekunde och sen var hon tillbaka med ett par svarta mysbyxor och sen en chockrosa munktröja. Jag tog på mig det och jag blev genast varmare. Varulvar var varmare än människor men jag var nog ett undantag för jag brukar frysa ganska ofta.
"Berätta nu då" skrattade jag åt min bästavän.
Hon berättade att när hon kom hit träffade hon en som hette Draco Malfoy. Sen att hon skrev en dagbok som någon Pansy Parkinson och Astoria & Daphne Greengrass hittat. Att hon smakat på Astorias blod för hon erbjudit sig när hon kastat frisbe och sen att hon kyssts med Draco. Hon berättade massa mer och allt i detalj. Man märkte att hon var kär. Det var längesen jag hörde henne vara det. Sist var det Darren Lucks. Hon var så förälskad i den vampyren att det inte var sant föräns han blev medlem och gick med dom "elaka". Dumma jävla Kandos. Hatar honom och hans tjej Vedil. Hoppas dom dör vid slaget. Jag vet inte hur dom ser ut. Dom visar sig bara för dom som är med i den onda klanen. Usch.
När hon var klar var klockan nästan 3 på natten. Alltså åkte jag och Lexie från stationen vid 1 tiden. Jag var inte så trött. Jag kunde säkert vara uppe tills nästa natt eftersom jag hade sovit hela dagen och kvällen innan så jag kunde vara lite utvilad till det här. Jag kollade på Emilys ansikte och det drog ihop sig lite.

"Hungrig?"
"Lite" sa hon.
Jag tog fram en lite glasbit jag hade i min väska som jag hade haft med mig och drog glaset en sträck på underarmen så blod sirplade ut. Hennes ögon vidgades och hon gav mig ett leénde innan hon tryckte sitt ansikte mot armen. En sak många tror är att när dom suger gör det ont. Fel. Har man blivit sugen av en vampyr två gånger eller mer så tycker man till slut att det var skönt. Första gången känns bara konstigt men man tycker det är skönt lite halvt och den andra gången är det så skönt att man till och med kan börja stöna, precis som jag gör nu.
Efter några sekunder var hon klar och slickade lite lätt. Såret började läka snabbt och såg ut som förut.
"Tack Chloé. Jag vet inte hur många gånger jag har fått dricka ur dig."
"Hey Em, det är lugnt" sa jag och log mot henne.
Vi smög ut från uppehållsrummet och hon visade igenom mig hela slottet. Det var faktiskt ganska vackert om man tänkte så. I Stora salen hängde det fyra timglas men det var inte sand eller stenar. Utan ädelstenar. Gryffindor hade röda skimmrande rubiner medans Ravenclaw hade blåa coola safirer, Hufflepuff hade gulliga topaser och Slytherin vackra smaragder. Alla ädelstenarna var så vackra. Det var 105 rubiner, 90 safirer, 85 topaser och 120 smaragder. Heja Slytherin!
Hon visade mig astronomitornet och vi kunde till och med smyga oss in hos Ravenclaw.
"Om det sitter 5 fåglar i ett träd och du skjuter 1, hur många finns kvar då?" frågade örnen.
"Om man tänker på ett sett så blir det 4 men om man tänker tekniskt och logiskt sett så finns det inga kvar för alla fåglar blev rädda för skottet" sa jag.
"Rätt" sa örnen och den flyttade sig.
Vi gick in och där var det - som man nästan kunde tänka sig - saker i brunt och blått. Inte så mycket speciellt faktiskt. Vi gick in till killarnas sovsal. En av killarna i sjundeårskursen hade sjukt håriga ben. Emily gick in till deras badrum och kom ut med en rakhyvel. Hon rakade inte hela utan hon skrev in stort på benet: Emily Swann I love you.
Sen på en annans ben så skrev hon Minerva McGonnagall och ett hjärta. Samma sak gjorde hon på det andra benet fast med Severus Snape. Stackarn. Vi lämnade den igen och gick ut därifrån för klockan hade slagit 6 och snart skulle säkert någon vakna.
"Ila?"
"Visst. Eller som Lex säger, 'flacka'."
Hon log och jag satte mig på ryggen och tog ett djupt andetag och blundade. När jag öppnade ögonen igen var vi framme i sovsalen och Lexie som djupt. Henne skulle jag säkert också på offra blod för imon.
"Jag är inte trött."
"Du måste sova Cé."
"Nej."
Hon kom imot mig och hållde nu i en tablett.
"Svälj och du somnar."
"Nej jag tänker inte ta en sömntablett."
"Varför inte?"
"För jag vaknade idag vid 11 på kvällen så jag har varit uppe i kanske 7 timmar. Jag klarar mig tills nu ikväll."
Hon skakade på huvudet.
"Här."
"Nej!"
Nu tog hon tag i min käke hårt och stoppade i mig den. Jag försökte att inte svälja men sen tryckte hon nageln mot min kind och jag kände hur vass den var så jag svalde och gapade för att visa att jag inte hade den.
"Bra. Om några minuter kommer du sova gott."
"Men vart ska jag sova? Lexie sover ju där i din säng."
Hon funderade ett tag men sen kollade hon lugnt på mig.
"Lägg dig skavfötters med henne eftersom ni båda kommer få plats där. Jag själv ska plugga lite på min läxa."
"Okej. Men ni har inte skola imon va?"
"Tekniskt sett o eftersom det nu är söndag och imon måndag men ni kan sova hur länge ni vill idag. Jag själv lägger mig hos Pansy lite försiktigt."
Jag gav henne en kram.
"Godnatt Em."
"Godnatt Cé."
Jag blundade och det enda jag kunde se var svart och mörkt. Det sista ordet jag hörde var av en sovandes Emily. Draco.

Emily Swann

Jag la mig hos Pansy och somnade snabbt. Jag föll in i drömmen med Draco.

Jag såg mig själv stå i ett kök i ett vackert stort hus. En 7 årig tjej satt vid ett bord och kollade sorgset ner. Man kunde inte se hennes ansikte med det var något med hennes händer och armar som var annorlunda. Svartbrunt, långt och lockigt hår hängde ner och dolde allt. Händerna var inte i människoskinn eller i någon av färgerna vi ska normalt ha. Mitt andra jag stod och lagade mat.
"Leah, på Hogwarts kommer ingen att kalla dig något fult. Det ska jag se till gumman."
Flickan nickade bara lite och man hörde snyft ljud. Draco kom in innanför en dörr och log.
"Självklart kommer du få det bra. Vi älskar dig oavsett vad!" sa han och kom fram och kysste mig.
Jag hade gärna velat se flickans ansikte och få se vad dom menat. Eller vad jag och Draco menat. Scenen ändrades bara och blev helt svart. Ingen färg, ingen Draco eller liten flicka, bara svart.


***************************************************

"Emily!" väste någon i mitt öra.
"Ja?"
"Vilka är dom?"
Jag kollade upp och såg att det var Daphne som pekade på Lexie och Chloé som fortfarande sov på min säng.
"Mina bästaste vänner genom flera år."
Hon nickade kort och steg ur sängen.
"Ligg kvar du. Men jag är så hungrig så jag går ner och äter" sa hon och gick ner.
Klockan visade 10. Då kunde jag somna om. Men även om jag försökte så gick det inte. Fan. Jag sprang ner och följde med Daphne. Vi satte oss vid frukostbordet och åt för det mesta bara.
"Förlåt för att jag väckte dig medans Pansy hade väckt mig för hon var lite rädd. Hon står nog nu i duschen antar jag."
"Dom är supersnälla. Inget att oroa sig för."
Hon log lite osäkert och direkt då öppnas dörren och där stod dom två. Dom gick och satte sig brevid oss.
"Hej Daphne. Jag heter Chloé Ross" sa Cé och log glatt.
Daph blev lite förbluffad över att hon kunde hennes namn men log tillbaka.
"Lexie Shagwell" sa Lex och räckte fram handen som Daph motvilligt skakade.
"Då vet ni säkert redan att jag är Daphne Greengrass."
"Yes" sa Lexie. "Vi vet allt."
"Vad är ni för något?" frågade hon rakt på sak.
"Jag är en häxa och varulv" sa Chloé medans Lexie svarade "jag är bara en vampyr fast jag har en speciell kraft."
Daph blev faktiskt mer frågvis.
"Vadå?"
Lex kollade osäkert på mig. Jag kollade runt och vi var dom enda här så jag nickade.
"Gör som jag säger."
"Okej."
Hon gav Daph en supervass kniv och la fram sin arm.
"Hugg av armen."
"NEJ!" skrek hon. "Vad tror du om mig?"
"Men du sa att du skulle."
Hon såg osäker ut men sen höjde hon kniven och högg. Armen gick direkt av och hade man varit normal hade det gjort jävligt ont.
"Åhh vad äckligt!" sa hon.
Några sekunder efter började armen växa ut igen och sen fick Lex en ny arm. Den andra, döda armen, trollade Chloé bort. Det är faktiskt svincoolt! Man ser hur blodet och köttet börjar bygga sig uppåt och benen växa ända tills hande och allt ser likadant ut. Hon kan göra så om och om igen utan att hon tycker det gör hon. Hon har bara testat med benen och armarna för hon vågar inte testa huvudet och det förstår jag. Det är en unik talang hon har. Önskar jag också hade en.

Awesome as always ♥

Hahaha fan va grymt, nu ska jag hugga av mitt ben. Lalalala.

tack så mycket! ♥


haha jag satt bara och tänkte på en speciell sak, en som inte är så vanlig och det är ju inte så normalt att kunna hugga av ben och armar och få dom växa tillbaka! ^^

haha jag satt bara och tänkte på en speciell sak, en som inte är så vanlig och det är ju inte så normalt att kunna hugga av ben och armar och få dom växa tillbaka! ^^

Hahah, älskar Lexies kraft! x) ♥

I agree!
Du har lyckats, med vad tänker du. Du har lyckats med att skriva en fanfic som skiljer sig från mängden x) ♥

Hur bra som helst! Dock är jag fortfarande bara på kapitel 14 nu, men läste det här kapitlet och längtar tills jag läst ikapp! ♥

"Är det Godric Gryffindor?"
"Fel."
"Gristofflor?"
"Absolut fel."
"Jävla potatisar.."
"Rätt. Välkommen in."
Hahahahah, gud. x))

Men, heter det inte parselspråket?

Jättebra iaf! : D