Ännu ett awesome Mugglis games

Åzum

Superbra.

BRA

Bra

Super duper bra!!!

jättebraigt

Tack åter igen, behöver jag säga mer?

Kapitel 8

Vi åkte tillbaks i vagnen, allt kändes så overkligt. Vi var verkligen inne i Hungerspelen nu. Jag såg på Al han såg rädd ut eller chockad. Det var svårt att avgöra. Inte glad iaf. Vi åkte igenom staden och vinkade till publiken. Sen efter ett tag var vi äntligen framme vid spelarhotellet. Vi åkte upp i hissen upp till våning tolv, vår våning. Det är en av de bästa sakerna med att vara från tolvan i Hungerspelen. Att man fick vara längst upp och ha takvåningen. Vi steg in genom dörren och kom in till ett ultra modernt vardagsrum/matsal. Det såg väldigt coolt ut. Det fanns fem rum till. Ett för Petra, ett för Haymitch, ett för Al och ett för mig. Sen fanns det ett till rum som nog var meningen att vi skulle träna på att prata och sånt. Petra och Haymitch satt vid matbordet och väntade på oss.

-Ni var väldigt fina. sa Petra och sken upp.
-Det kan bli sponsorer. sa Haymitch och lät för första gången glad.
-Ni får ta och byta om, ni är ju smutsiga. Sen äter vi. sa Petra med avsmak.
-Jag gick in på mitt rum och Al till sitt. Rummet var fint, lite som det på tåget fast större och häftigare. Där fanns en dörr som gick in till ett väldigt konstigt badrum. Där var ett badkar/dusch. Jag tog en dusch i den. Det var min första dusch någonsin. Det kändes konstigt. Vatten som strömmar ner på en precis som regnet fast varmt. Det luktade gott också. Sen fick jag ta i lite av några konstiga krämer som var avsedda för mitt hår. Håret var så lent och fluffigt efteråt. Inte bara intrasslat i min nacke. Sen hittade jag en konstig sak som jag skulle torka håret med och det funkade. Konstigt. sen gick jag in till rummet igen och kollade garderoben. Den var helt full med olika sorters kläder. jag tog på mig en t-shirt och en lång kjol. Jag hittade inte ett ända par byxor. irriterande. I vanliga fall hade jag alltid byxor. Om det inte var slåtter förstås. Jag gick ut igen och som vanligt så satt alla och väntade på mig. Jag satte mig vid bordet och maten blev serverad. Det var en gryta med något sädesslag till, och en massa grönsaker.

-Ni var väldigt fina därinne. sa Petra. Det lät nästan som hon skulle börja gråta.
-Okej imorgon ska vi börja träna. Vad är ni två bäst på?
-Jag känner igen växter ganska bra. sa jag.
-Jag är rätt så hyfsad med knivar, och båge. sa Al.
-Jag är också ganska bra på båge. sa jag snabbt.
Jag och Al hade lärt oss skjuta med båge tillsammans. Vi tyckte det skulle vara bra att kunna. Hans pappa lärde oss och nu var vi båda ganska bra.
-Okej, imorgon ska ni börja med styrkegrejer. Som att kasta säckar och slåss med svärd. sa Haymitch fundersamt.
-Jag tror Tonks ska berätta en sak. sa Al skadeglatt.
-Jag har bildat en allians.
-Va? Jag har inte bett dig bilda någon allians. sa Haymitch förvånat.
-Jag vet, men nu har jag det.
-Med vilka.
-En från trean och en från sexan.
-Det är ju helt perfekt. Håll dig till det gänget. Al du ska vara med karriäristerna.
-Varför ska jag var med dem?
-Du passar in. sa Haymitch och blinkade.
-Reprisen från dagen går nu. sa Petra. Hon lät lite rädd.
-Då tar vi en titt på den. sa jag.
Vi satte oss i soffan och tittade. Det började som det alltid gör med Panems vapen och nationalsång. Sedan så började invigningen. Av alla såg jag och Al definitivt mest imponerande ut. De två program ledarna var gräsliga precis som jag kände när vi var där. Annars lade jag inte märke till så mycket. Sändningen slutade som den började, Panems vapen och nationalsång.
-Ni var fantastiska. sa Petra gråtfärdigt när programmet var avslutat.
-Lägg er nu ungdomar. sa Haymitch raskt och reste sig för att dricka lite mer whisky.
-Ni måste vara utvilade. fyllde Haymitch i när han såg våra fundersamma blickar. Vi gick till sängs båda två. Jag somnade snabbare idag. Fast mardrömmarna kom och gav sig aldrig av.

Superbra

Awesome

Superbra!!!!