And what about home? [Rollspel]

(( Hmm... u sure? XD ))

Janice landar utanför skogen, en ganska bra bit bort från slottet. Om man var människa. Hon undersöker sin mantel ett slag. Dess doft är inte likadan men det fixar sig nog snart. Hon börjar gå upp mot slottet med en bister min när hon ser att solen snart nalkas.
"Djävulska sol." Tänker hon för sig själv.

(( yep I'm certain! han har massvis med humanitet, trust me guys! I think... ))

Klaus såg Janice komma upp mot slottet, men han satt kvar, det fanns ändå ingenting som han egentligen kunde göra. Dumbledore skulle ändå inte skicka hem honom och annars så var ju hans liv ganska patetiskt, i alla fall sen Finn dött, och Esther för andra gången. Mycket kunde hända på tusen år, men hans personlighet hade ändå inte ändrats det minsta sedan han förvandlats till vampyr.

(( I am not so sure... X3 ))

När Janice stiger in i slottet kan hon inte låta bli att sucka lättat. Hon kan inte dö av en mindre dos sol. Men om hon är ute för länge i direkt solljus brinner hon snart. Fast hon trivs inomhus och i skuggor så det är inga problem för henne.

(( no...bad things may happen if someone doesn't like him...just say'n ))

Klaus suckade och hoppade smidigt ner från taket på framsidan av gården. Vid det laget hade redan solen stigit upp, han behövde inget skydd för den, han var en hybrid. De flesta vampyrer i hans värld brann upp av solen, andra hade låtit häxor förtrolla ringar eller andra smycken för att de skulle kunna befinna sig i solljuset. Han lade händerna i fickorna och steg in i hallen.

(( Ja, jag tror inte att han mördar mig alltså irl... o_o och Janice har knappast något att förlora hon kommer ändå dö när/om hon kommer tillbaka XD ))

Janice har börjat gå iväg mot motsatt håll från biblioteket och stöter snart ihop med en genomskinlig... sak. Innan hon hinner ställa en fråga försvinner det genomskinliga som Janice kan svära på haft ögon. Janice går vidare istället för att bry sig.

(( gahhahah! Klaus dödar ingen av er...tror ja... he's a lost boy whos father hated him, poor guy... thought that no1 would ever like him when his father didn't... okej, måste seriöst sluta tala engelska ))

Klaus började vandra omkring i slottet utan att ens bry sig om vart han var på väg, förmodligen skulle han inte tappa bort sig. Han hade väldigt bra lokalsinne och annars så var han väldigt bra på att känna sig till saker.

(( I guessed so. ))

Janice svingar sig upp för nästa trappa och känner hur hennes fot håller på att ge vika igenom ett trappsteg. Hon undviker det och noterar det också. Hon ser på fällan ett tag, innan hon fortsätter gå.

Klaus vände av vid ett hörn men ligger snabbt på marken efter att ha krockat med något eller någon. Han var snabbt på fötter igen och tittar framför sig, Janice...

Janice står rakt efter att ha krockat in med något. När hon fokuserar den förut tomma blicken ser hon att det är Klaus, Niklaus. Hon vet allvarligt talat inte om hon är så förtjust i att kalla honom Klaus. Men samtidigt vill hon inte kalla honom Niklaus heller.
"Förlåt, jag borde sett mig för." Säger Janice och går lite åt sidan.

"Gör inget", muttrade han och lade tillbaka händerna i fickorna, det var ingen idé att börja bråka med henne då det ändå var så länge som de var tvungna att samarbeta som gubben sade.
"Du ser fundersam ut", konstaterade han allvarligt.