Svart EMO

Cirkeln äger Läs andra boken också, Eld C:

Jätte bra btw CC:

Ginny!!!! har precis läst ut den!!! (Cirkeln alltså)

Jättebra

Den är bäst ♥

Hejsan! Jag är ledsen att jag inte skrivit på länge, verkligen Hoppas ni kan förlåta mig Och tack för alla fina kommentarer!
Men här är ert kapitel:

Kapitel 33

Kimberlie
Jag landade på marken, mitt i skogen. Det var samma skog som vi varit på flykt i, den skog som vi försökte hitta ut ifrån. Men nu var det vårt gömställe.
Plötsligt kom jag och tänka på Luke. Tårarna brände bakom ögonlocken. Plötsligt insåg jag att djur för det mesta inte kunde gråta.
”Kände du av att du förvandlade dig tillbaka?” frågade jag Nicholas, förvånat.
Jag vände mig om och såg honom sitta på marken med en tjurig min.
”Vad är det?” frågade jag.
Han tittade argt på mig.
”Vet du vilka djur vi blev?”
Jag tänkte efter. Jag hade faktiskt inte sett på honom, eller på mig själv, under hela flygturen.
”Nej” sa jag uppriktigt.
”Det vet jag” sa han surt.
”Nå?” uppmanade jag.
”Svanar. Jag blev en svan.”
Plötsligt bubblade fnisset upp inom mig.
”En SVAN?! Du?!” skrattade jag.
”Du behöver inte göra det värre.”
Jag skämdes lite.
”Sorry, Nick.”
Nicholas gav mig en blick som tydligt sa: Käften bara.
”Men det är inte det värsta” fortsatte han. ”Det var en svart och en vit svan.”
”Svarta svanar är väl inte så hemska.”
”Neej” instämde han. ”Ett litet problem, bara.”
”Vad?”
”Jag blev den vita.”
Nu kunde jag inte hålla tillbaka skrattet.
”Ditt innersta väsen är en vit svan?!”
Han reste sig häftigt.
”Jag tror du gjorde det med flit! Det var du som lärde mig animagi!”
Jag slutade skratta. Hade han verkligen sagt det där?
”Ursäkta? Mitt fel?! Jag kunde inte mer om animagi än dig! Jag lärde ju dig allt jag kunde!”
”Nej, du läste ju mer!”
”Om animagins historia, ja!”
”Stod det hur man fuskade där?!”
Jag kastade en kotte på honom.
Nicholas kom fram mot mig.
”Jag har slagits en massa gånger” varnade jag.
Ett hånleende spred sig på hans läppar.
”Du är bara en tjej.”
Raseriet sköljde över mig. Bara en tjej?! Ha. En tjej kanske, men inget bara bakom, tack.
Jag gav honom en örfil. Han verkade först förvånad, men sedan gav han mig en mördande blick.
Det sista jag såg var Nicholas knytnäve komma farande mot mig, och en smärta spred sig i hela mitt ansikte.

När jag vaknade låg jag i en säng. Jag orkade inte öppna ögonen. Hela huvudet smärtade, och en punkt mellan ögonbrynen verkade dunka.
Någon satt och tryckte min hand. Det gjorde ont, men vad spelade det för roll när man inte ens orkade öppna ögonen?
Jag hörde en vagt bekant röst säga: ”Det var bara ett slag. Hon blir bra.”
En annan, mer välkänd röst, svarade: ”Tack så mycket, doktor. Några tips om hur…”
Jag lyssnade inte längre. De fortsatte babbla utan mitt intresse.
Jag var alltså på sjukhuset. Men varför? Jag mindes inte. Det verkade ens viktigt, då dunkandet mellan ögonbrynen hade tilltagit, och det gjorde skitont.
Jag öppnade ögonen. Allt var suddigt någon sekund, men sedan blev det bra igen. En sjuksköterska skyndade förbi mig. En annan satt vid en dator längre bort.
Plötsligt var ett leende ansikte över mig.
”Är du vaken nu?”
Det var doktor Grey. Han var den som ägde sjukhuset, men han jobbade där också.
Jag orkade inte svara.
”Jag ska hämta dina föräldrar.”
Han gick iväg.
En stund senare kom han tillbaka med Lucy och Primo. Den som tryckt min hand släppte. Jag hann inte se vem det var.
Lucy skyndade fram och kramade mig. Det gjorde riktigt ont.
”Kimberlie, mår du bra?!”
”Intressant fråga. Svaret är nog NEJ.”
Lucys ansikte sprack upp i ett leende.
Primo klappade mig på axeln.
”Det är min flicka det.” sa han.
Det gjorde också ont.
”Nicholas vill prata med dig, förresten” sa Lucy.
Jag blev iskall inombords.

Superbra

Ååh vad spännande! ♥

BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!

Ny läsare

BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!
BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA! BRA!